Lena Pettersson: Är det någon som hört talas om Jesus?

I dagarna har en våldsam debatt blossat upp om huruvida vi svenskar håller på att bli ifråntagna det som är våra traditioner och vårt kulturarv. Det handlar om avslutningar i kyrkan, om vår svenska flagga och nu senast om pepparkaksgubbar och Kalle Anka. De som försöker säga att det är skolverket och, i det senare fallet de som handhar Walt Disneys arv, som är tjuvarna har svårt att göra sig hörda.

En betydligt mer högljudd grupp vill få oss alla att tro att det är de många muslimerna om sägs invadera vårt land som tar ifrån oss allt detta fina och ursvenska. Jag har mycket svårt att tro att det skulle stämma. Jag har under åren besökt flera kyrkor tillsammans med muslimer som tyckt att det är fint i kyrkan och högtidligt när vi firar examen, advent och lucia.

En helt annan grupp har jag minnen av som absolut inte tyckte att skolbarnen skulle gå till kyrkan och som ville att nationalsången på valborgsmässoafton borde bytas ut mot Internationalen. Tiden var tidigt 80-tal, platsen var Odensvi skola och åsikten framfördes, inte från några muslimer eller från något skolverks tjänstemän, utan från utflyttade radikala stadsbor.

För att återknyta till dagens debatt så är det väl lite löjeväckande att en borttagen scen ur Kalle Anka kan få så många att bli så upprörda. Hade ingen sagt något så kanske inte många reagerat. Om någon rövat bort alla små Jesusbarn får våra julkrubbor hade väl den protesten framstått som en mild västanfläkt i jämförelse.

Jag tycker förvisso att Kalle Anka klockan 15 på julafton ska fortleva. När annars på året kan alla åldrar samlas och roas av samma tv-program? Vi som varit med från början kan minnas hur unikt det var att få se en hel timma tecknad film på den tiden då det bara fanns en kanal och videon inte var uppfunnen. Men då tror jag att det var främst barnen som satt klistrade framför den svartvita bildskärmen.

Lite problem har jag ibland haft att förklara detta med Kalle Anka för mina vänner från andra kulturer och religioner. De har lite svårt att förstå att det inte är i kyrkorummet vi främst samlas för att fira Jesu födelse, utan framför tv:n för att titta på tecknad film.

Men det finns ju andra inslag i julfirandet som de har lättare att ta till sig. Att ge presenter till exempel och att ta in en gran och dekorera, fast de kallar den nyårsgran. Nu har jag också sett att det finns kalkonskinka i samma kyldisk som vanliga grisskinkor. ”Ve och fasa” säger väl de som känner sig hotade, ”nu ska de ta ifrån oss julskinkan också.” På julgrupper jag inköpt stod det God Jul på en del och Vinterfrid på andra. Utmärkt tycker jag om dessa nymodigheter.

Nu kan också de som är av annan religion känna sig delaktiga i denna högtid och jag kan se fram emot att bli inbjuden till deras mer eller mera religiösa helgdagar. Ska vi nu ändå samsas i samma land så är det väl utmärkt om vi kan delta i varandras fester. Och Kalle Anka går ju alltid att samlas kring han är väl religiöst och politiskt obunden så vitt jag vet.