En hyvens kille som fattas oss

Klas Gustafsson har skrivit en alldeles utmärkt biografi över Tage Danielsson, som skulle ha fyllt 80 år den här månaden.Han har lyckats sammanfatta Tage Danielssons väldigt omfattande uppväxt, skaparliv och ger också en liten aning om den private Tage Danielsson.Uppväxtåren i Linköping är väl dokumenterade med berättelser av barndomsvänner, bland dem Lars Ideström, tidigare studierektor i Gamleby.Där finns bilder och en gedigen bakgrund från arbetarhemmet, åren i Folkets park och skolan.Alla har samma omdöme att avge. Tage Danielsson var en hyvens kille. Omdömet står sig livet igenom ska det visa sig i boken. Vi får följa Tage Danielsson till Uppsala, studier och spex och vidare till Sveriges Radio där han arbetade länge och gjorde betydande insatser som chef.En av hans underhuggare var Hans Alfredsson och som alla vet bildade de AB Svenska Ord.Tage Danielsson skrämde nästan slag på sin hustru när han som nybliven far, med ett nytt hus på Djurgården i Stockholm sade upp sig från ett välbetalt jobb på Sveriges Radio.Men Hasseåtage fick luft under vingarna direkt. Deras första stora produktion gjorde dem ekonomiskt oberoende och så förblev det.Klas Gustafsson berättar om alla möjliga projekt och det vimlar av namn och intressanta detaljer samt inte minst fotografier. Tage Danielsson var först och främst en underhållare, men han var också en samvetsmänniska.Engagerad i Amnesty och senare i kärnkraftsdebatten. Han blev mycket besviken på politikerna och ville till slut inte kalla sig något annat som slutade på -ist, än cyklist och humanist.Ordkonstnär, författare, underhållare, åsiktsbildare, en mycket begåvad filmregissör, stabil familjefar, stoiskt lugn, lojal, någon enstaka gång heligt förbannat. Så här uttryckte han det själv:Den som älskar extra mycket
blir på ondskan extra vred.
När den snälle blir förbannad
blir han ilsken med besked.Han dog av hudcancer utan att den stora allmänheten uppfattat att han var sjuk.Det ville han inte sprida ut för då hade han inte orkat arbeta in i det sista och orkat genomföra filmatiseringen av Ronja Rövardotter.Tusen andra projekt blev däremot aldrig av.Det är intressant läsning om en utomordentligt intressant personer och som Mattis i rövarborgen säger:"Han fattas oss". Han skulle verkligen behövas i en tid där, som Gustafsson uttrycker det: (socialdemokratiska) "partiets avgående ordförande helt sorglöst låter sig städslas av blåtonade lobbyister".Han skulle också behövts som motpol nu när kärnkraften tycks bli allt mer ofarlig ju närmare det folkomröstade stoppdatumet kommer.Men det som hände i Harrisburg kanske aldrig har hänt?