På lördagen visades den på Gamleby filmfestival.
Filmaren Peter Gerdehag besökte familjen Caremalm, på gården Kroxhult 1:4, några mil utanför Oskarshamn, för första gången 1980. Då hade han stillbildskameran med sig. Sedan har han återvänt och återvänt. Oräkneliga besök har det kommit att bli genom åren, ja genom årtionden, hos det strävsamma lantbrukarparet Sture och Britta Caremalm. 2012 kom så filmen "Landet som inte längre är" som spelades in under en elvaårsperiod på gården där livet hela tiden gått sin gilla gång långt från det moderna samhället. Årstiderna växlar, naturen dör och föds på nytt. Om och om igen. Som en evig cirkel. På människorna sätter dock livet och tiden sina spår, kroppar blir böjda av många års slisamt arbete – och gången långsammare. Men ögonen glittrar lika fullt.
– Filmen är en hyllning till vårt ursprung, ett sätt att leva som gjorde oss trötta men nöjda, säger han.
– Snart kommer även boken "Landet som inte längre är" med fotografier, varav de allra första togs 1980 och de senaste är helt nytagna, berättar Peter Gerdehag.
I "Landet som inte längre är" blir familjen Caremalm, på gården Kroxhult i Småland, symboler för de jordbrukare som arbetade med traditionen som kompass och vars kunskap gick i arv genom generationer.
Det är en rörande film. Och fotot är en njutning för själ och öga.
PeterGerdehag har även gjort filmer som "Hästmannen" (2006), "Kokvinnorna" (2011) och "Bondens tid på jorden" (2002).
Ända sedan barnsben har hans stora intressen varit natur och fotografi.
– Det är två intressen som liksom har följts åt. När jag var 11 år fick jag min första kamera, berättar han.