Lunchpaus i Marvelfabriken. I kantinen trängs ett gott gäng: Ant-man tar för sig av salladsbuffén, Iron Man häller upp en påtår – och titta! – där kommer Captain America med plåtsköld och lunchbricka.
Inspelningarna rullar dygnet runt i filmstudion i Georgia.
– ”Captain America”-gänget kom in precis när vi skulle avsluta. De gör Marvelfilmer på löpande band där så vi jobbade verkligen med de bästa i världen, säger Michael Douglas.
– Jag har alltid drömt om att få göra en Marvelfilm. De postade manuset till mig, men de hade lika gärna kunnat skicka telefonkatalogen och jag hade tackat ja.
Baserad på serietidningen är upplägget enkelt: småtjuven Scott Lang (Paul Rudd) stjäl en superhjältedräkt av vetenskapsmannen Hank Pym (Michel Douglas) och tvingas snart rädda världen.
Filmen introducerade Michael Douglas för en ny publik.
– Jag åkte till serietidningsmässan Comic Con och besökarna där var ett gäng sjuka, medelålders människor som inte skötte hygienen. Jag vet inte vad du kan kalla dem, de är ju inte nördar, snarare perversa. Vilka är de här människorna? De kommer från en annan planet. Men uppenbarligen finns det ett stort gäng som följer de här filmerna.
Ant-man följs närmast av actionthrillern ”Unlocked” där Michael Douglas ställs mot Noomi Rapace. Han är imponerad av den skandinaviska vågen i Hollywood.
– Noomi var fantastisk. Jag tror att hon kommer bli en stor actionhjältinna och hon spöar skiten ur oss i den här filmen. Hon är otroligt imponerande och jag älskade ”Män som hatar kvinnor”.
Med sitt engagemang i FN har Michael Douglas även kommit att arbeta med en annan svensk: vice generalsekreterare Jan Eliasson.
– Jag har träffat Jan Eliasson många gånger. Han är otroligt kunnig och håller i många trådar. Han är en stor hjälp till generalsekreterare Ban-Ki-moon och en väldigt imponerande man.
Med filmer som ”Wall Street”, ”Basic instinct” och ”Falling down” på meritlistan är Michael Douglas i dag en Hollywoodlegendar. Två scener är han särskilt nöjd med från sin karriär.
– Jag är stolt över ”greed is good”-scenen i ”Wall Street”, det var en lång monolog som jag rodde iland fint. Sedan gillade jag dödsscenen i ”Den vilda jakten på lyckan”, den fick mig alltid att skratta.
Färgar rollerna någonsin av sig på din privatperson?
– Ibland ligger karaktären närmare din person. Du jobbar med din rollfigur och efter ett tag tänker du ”vänta nu, vilken rollfigur?”. Det är ett läskigt ögonblick när det inte längre är en rollfigur. Stunderna då du bara måste existera gör alla skådespelare lite obekväma.
Vilken karaktär har legat närmast din person?
– Min roll i ”Farlig förbindelse”. Då tänkte jag ”jag skulle kunna vara en gift advokat i New York, jag skulle kunna ha en affär utanför äktenskapet”. De bästa skådespelarna är de som bara kan vara framför kameran och inte behöver spela sin roll. (TT)