”En natt när månen färgas blodröd, befinner sig sex unga tonårsflickor i en övergiven folkpark, dragna dit av en mystisk kraft. Där avslöjas en gammal profetia. De är ´De utvalda´, en grupp häxor – utsedda att rädda världen. Plötsligt är tiden i gymnasiet på liv och död – bokstavligt talat”. Ja, så presenteras filmen på SF bios hemsida. Och nog låter det spännande.
När vi försöker få tag i regissören Levan Akin för att få en pratstund med honom befinner han sig i Los Angeles på välbehövlig semester inför premiären. På grund av tidsskillnaden får vi därför nöja oss med en mejlintervju.
– Det känns pirrigt inför premiären såklart. Och kul! Jag längtar, berättar han.
Levan Akin pluggade på Gamleby tv- och videoproduktion (GTV) i början av 2000-talet. 2003 var han klar och därefter följde en praktikperiod på Sveriges television och sedan hos den prisbelönte filmaren Roy Andersson. Ingen dålig skola med andra ord.
På senare år har Akin bland annat regisserat långfilmen ”Katinkas kalas” (2012) och avsnitt till tv-serier som ”Äkta människor”, ”Anno 1790” och ”Livet i Fagervik”.
För tre år sedan inleddes arbetet med att göra film av den populära ungdomsboken ”Cirkeln” skriven av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Tanken är att samtliga tre böcker i Engelsfors-trilogin, som den kallas, ska bli film. Det vill säga om del ett blir väl emottagen.
Sara Bergmark Elfgren och Levan Akin skriver manus tillsammans.
Vad fick dig att vilja göra den här första filmen, ”Cirkeln”?
– Jag blev väldigt berörd av boken, av karaktärerna och hela det fantastiska elementet. Men framförallt så är det en väldigt fin berättelse. Man skulle kunna lyfta det övernaturliga och ändå ha kvar en berörande historia om vänskap. Sedan är det ju underbart att den handlar om unga tjejer.
Men det var alltså inte utsikten att få skildra magi och häxkonster som lockade in Levan Akin i projektet i första hand, betonar han.
Boken och filmen utspelar sig på en fiktiv ort som kallas Engelsfors? Finns det en verklig förlaga någonstans i Sverige?
– Engelsfors bygger mycket på en av bokförfattarnas, Mats Strandbergs, hemstad Fagersta.
Är det också där ni spelat in?
– Nej. Vi har spelat in mycket i Grängesberg, Ludvika, Voullerim, Södertälje och Järfälla. Så det är lite olika platser som har fått stå modell för filmens Engelsfors.
Vilka var de största utmaningarna under filmarbetets gång?
– Det fanns flera, men framförallt själva castingarbetet. Det vill säga att finna tjejerna som skulle förkroppsliga karaktärerna från boken. Det var ett stort arbete som vår rollbesättare Victoria Svanell höll i. En annan utmaning är ju självklart manusarbetet, hur överför man bok till film? Det är ju två väldigt olika uttryck. Vilka uppoffringar gör man?
Är de fem huvudrollsinnehavarna nya ansikten för biopubliken?
– Ja, mer eller mindre. Det var viktigt för oss i processen att tjejerna inte definierats för mycket i andra roller innan. Det är ett oerhört begåvat gäng vi hittat. Jag är djupt tacksam över att ha fått chansen att arbeta med dem.
Om det nu blir en filmatisering av de två uppföljande böckerna i serien, ”Eld” och ”Nyckeln”, är det då du som regisserar även dem?
– Ja, det är tanken att jag regisserar alla tre. Det vill säga om den första filmen går bra rent publikmässigt.
Vad är speciellt med berättelsen om tonårshäxorna i Engelsfors? Vad har Engelsforstrilogin för kvaliteter tycker du? Varför tror du att de blivit så populära?
– Det är ovanligt med böcker som skildrar de unga åren så nyanserat och sinnrikt som Cirkeln gör. Jag tror det är därför som böckerna har fått sådant genomslag. Man älskar tjejerna och vill att det går bra för dem. Dessutom är ju böckerna väldigt spännande.
Bygger filmen löst på boken eller stämmer den väl överens med boken?
– När man överför bok till film så måste man göra vissa ändringar. Men det viktiga, att karaktärerna är sanna sina bokmotsvarigheter är det vi tryckt mest på. Man ska känna igen sin favorit och inte göra ändringar för sakens skull.