Lukas Dong, uppväxt i Hong Kong, tillbringade sommaren 2014 i Västervik för att jobba med diverse film- och fotoprojekt för Västerviks kommun och Västervik Framåt AB.
För närvarande studerar han sista året på high school (motsvarande gymnasiet, reds anm) i New York.
Så vilken är kopplingen till Sverige och Tjustbygden kan man nyfiket undra?
– Min mamma växte upp i Örebro och tillbringade sina somrar i Källvik, utanför Loftahammar. Ända sedan jag var väldigt liten har jag och familjen besökt Källvik och Västervik under en eller ett par veckor varje sommar.
– Den här sommaren stannade jag längre än vanligt. Hela juli månad. En av anledningarna var att jag skulle filma för Västervik Framåt. Vi jobbar just nu med 40 videoklipp till Instagram, 10 videoklipp till kommunens nya hemsida samt en reklamfilm för tv.
Hur ser framtidsplanerna ut?
– Jag hoppas på att nästa år kunna studera film vid college i Kalifornien eller New York.
Hur fick du idén till att göra en film om Sophia Hogman?
– De senaste åren har jag varit fullkomligt uppslukad av att göra korta dokumentärer och portättfilmer och har letat efter intressanta människor att porträttera runt hela jordklotet. Det här projektet tog sin början i Sverige för några somrar sedan. Den första filmen jag gjorde heter "Rökt Lax" och den handlar om min morbror Jan Hartmans liv och hans verksamhet med laxodling på Grindö i Tjusts skärgård. Sedan dess har jag gjort flera dokumentärer från olika delar av världen. Exempelvis har jag porträtterat en löpare i världsklass från Kenya och en koreansk animatör, och nu har jag alltså gjort filmen om Sophia Hogman.
– Så fort jag anlände till Västervik i somras började jag leta efter nästa ”subjekt”, det vill säga nästa person att porträttera. Jag letade och funderade. Men det var inte förrän jag träffade Sophia som jag visste vad jag ville göra. Jag såg henne uppträda med sitt band Abalone Dots på Visfestivalen och jag blev omedelbart fascinerad. Bland annat av det faktum att hon spelade så många instrument. Jag var bara tvungen att göra en film om henne.
Hur uppstod ditt intresse för filmskapande?
– Jag började göra film som 10-åring. Då filmade jag mina kompisar och deras skateboards.
– Sedan dess har jag fortsatt att experimentera med filmmediet. Men det var först för fyra år sedan som jag började ta det här intresset på allvar. Min stil har förändrats och utvecklats i takt med att jag mognat som person. Jag har förstått att jag har en passion för visuellt berättande och filmskapande. På senare år har jag tittat mycket på kortfilms-dokumentärer på nätet. Några av de filmskapare som jag upptäckt där har blivit inspirationskällor för mig. Jag har blivit tagen av det vackra och konstnärliga i deras filmer.
Hur var det att göra filmen om Sophia?
– Det var väldigt roligt. Detta är absolut den bästa film jag gjort hittills. Min egen favorit.
Hur länge följde du Sophia för att kunna göra filmen?
– Efter att vi möttes på Visfestivalen filmade jag Sophia under fem dagar. Jag följde med Abalone Dots när de spelade på Blankaholms gästgiveri. Sedan filmade vi i Västervik och därefter följde jag med Sophia och resten av bandet till Stockholm. Där gjorde de bland annat en radiointervju med P4 och gav konsert i Gamla stan. Avslutningsvis filmade vi även hemma hos Sophia strax utanför Stockholm.
– Det var ett äventyr för mig att få hänga med bandet och filma dem.
– Det ligger såklart massor av arbete bakom filmen men samtidigt var det så roligt att jag nästan inte kunde slita mig från projektet. Det var värt allt hårt arbete. Jag visste att det skulle resultera i något som jag kunde känna mig stolt över sedan.
Vad för slags filmer vill du göra i framtiden?
– Jag vet inte riktigt. Jag älskar dokumentärer, och vill fortsätta med den genren. Jag vill utmana mig själv till att gå djupare och djupare med varje berättelse. Samtidigt gillar jag fiktion och drama. Jag tror faktiskt inte att jag kan bestämma mig ännu. Det är för tidigt. Jag vill göra både och. Det är i alla fall så jag känner just nu.