"Tigrar"-regissören: Glad att jag väntade länge

Drömmen om en karriär som utlandsproffs i fotboll höll på att kosta tonårige Martin Bengtsson livet. Men han lyckades backa från avgrundens brant, och nedtecknade sin livshistoria i boken "I skuggan av San Siro".

När den gavs ut 2007 hade journalisten Ronnie Sandahl också författardebuterat med romanen "Vi som aldrig sa hora". De båda hamnade ofta i samma sammanhang, och flyttade till Berlin samtidigt. Det var där, i löpspår och vid bardiskar, som tanken på ett djupare samarbete mellan de två författarna föddes.

"Drömmen fanns"

Men Ronnie Sandahl visste redan då att visionen om en färdig långfilm inte skulle realiseras förrän långt senare.

‒ Jag var 22 eller 23 år gammal och höll precis på att göra min första kortfilm. Det fanns ju ingen som helst möjlighet då att jag skulle få göra den här filmen. Men drömmen fanns.

Ronnie Sandahl och Martin Bengtsson skakade hand på överenskommelsen att det var de två, och inga andra, som skulle realisera "I skuggan av San Siro" som film. Bengtsson tackade nej till alla andra erbjudanden i väntan på att Sandahl skulle känna sig redo.

Den dagen kom till slut, efter att Ronnie Sandahls första långfilm "Svenskjävel" haft premiär, och när hans manus till filmen "Borg" spelades in.

‒ Där någonstans började jag känna att jag hade verktygen för att göra "Tigrar", säger han.

Tio kilo muskler

I skådespelaren Erik Enge hittade Ronnie Sandahl en huvudrollsinnehavare som kunde förmedla den unga fotbollsspelarens inre känslostormar med subtila uttryck.

Men Enges väg in i rollen började med en fysisk transformation. I ett års tid tränade han tillsammans med tränaren David "D-Flex" Seisay för att lägga på sig tio kilo muskler.

‒ Det blev verkligen stenhård träning, vilket var jättebra för att förstå Martins perspektiv på träningen och livet, säger Erik Enge.

Det är just i krocken mellan träningen och livet som det speciella stoffet som gör idrott lämpligt för drama uppstår, enligt Ronnie Sandahl. Filmer som "Rocky", "Triumfens ögonblick" och "Million dollar baby" har lyckats tjusa den amerikanska filmakademien tillräckligt mycket för att belönas med en Oscar för bästa film tidigare.

Men det finns mer att hämta i genren, anser Sandahl.

‒ Det är en extremt underutnyttjad genre på film. Idrottsfilmer har handlat för mycket om idrott. De bästa filmerna om idrott är de som handlar om människorna bakom, säger han.

‒ Film handlar mycket om vilja och motstånd, och de här människorna vill så otroligt mycket. När idrottspersoners vilja krockar med deras behov uppstår väldigt intressant drama, tycker jag.

Internationell uppmärksamhet

Om det är en tanke som delas av människorna som utser de fem slutgiltiga Oscarsbidragen till kategorin bästa internationella långfilm återstår att se.

Men klart är att "Tigrar" redan har fått internationell uppmärksamhet. Den har orsakat rabalder i den italienska fotbollsvärlden samtidigt som den har prisats på filmfestivaler i Italien och Tyskland.

‒ Är man beredd på en sådan här sak? Att leva och skriva något som först blir film och sedan Sveriges nominering till en Oscar? Det tror jag inte går att förbereda sig på, säger Martin Bengtsson.

‒ När jag var 19 år gammal och satt på Öland och plitade ner det här var det inte vad jag föreställde mig. Jag var bara glad över att kunna skriva ner en hel berättelse.

Oscarsgalan äger rum i Los Angeles den 27 mars nästa år.