En faktadetalj som biter sig fast: nÀr poliserna, sent omsider, börjar kartlÀgga vilka kÀnda sexbrottslingar som befann sig kring platsen dÀr 10-Äriga Helén sist sÄgs tar upprÀkningen liksom aldrig slut.
NÀr poliserna, Ànnu senare, ska börja topsa potentiella mördare och vÄldtÀktsmÀn blir det enormt svÄrt för dem att begrÀnsa sig till endast 29 stycken.
Det Àr alltsÄ inte "CSI: Hörby" det handlar om utan Mikael Marcimains ("Lasermannen", "Call girl") tolkning av Tobias Barkmans reportagebok "Jakten pÄ en mördare". Utredningen inkluderar Àven andra mordfall och den konfronteras med allmÀnt utnyttjande av just barn och unga kvinnor. Inte minst kvinnohatet Àr gastkramande i den hÀr berÀttelsen, som utspelas frÄn 1989 till 2004.
NĂ€r HelĂ©n hittas mördad börjar polisen utreda men redan frĂ„n start prĂ€glas arbetet av fatala misstag och krockande egon i polishierarkin. Dessutom har en ny företeelse dykt upp. Stor vikt lĂ€ggs vid tidsrapportering och att skriva vĂ€rdeord pĂ„ post-it-lappar prioriteras framför kĂ€rnverksamheten: att lösa brott. Polisen Per-Ă ke Ă kesson tycker att det nya systemet Ă€r trams men det ska han â och i förlĂ€ngningen hela utredningen â fĂ„ lida för.
I en mer kommersiell kontext hade man ju kunnat tĂ€nka sig ett större fokus pĂ„ Den Motarbetade Polisen som samtidigt brottas med problem pĂ„ hemmaplan. Men Marcimain och manusförfattarna Helene Lindholm och Lotta Erikson undviker alla klichĂ©er och lĂ„ter det ganska trĂ€iga och icke-sensationalistiska utredningsarbetet i sig stĂ„ i centrum. Det blir mĂ„nga besök pĂ„ en blek och utsatt landsbygd, lĂ„ngt ifrĂ„n Ăsterlenidyllen.
Det kÀnns sympatiskt, Ä ena sidan, att göra ett konstnÀrligt val som kÀnns igen frÄn en 1970-talsfilmtradition dÀr enskilda individer gÄr under i stora strukturer. à andra sidan blir en konsekvens av den distanserade stilen att det tar tid att kÀnslomÀssigt fÄ kontakt med berÀttelsen eftersom alla inledningsvis ser ut som ett kollektiv av grÄvita statister i en Roy Andersson-film.
Men de coola utredarna, med Per-à ke à kesson (Anders Beckman) och Monica Olhed (Lotten Roos) i spetsen, vÀxer med avsnitten och blir realistiskt oglamourösa hjÀltar i en story som, trogen sin genre, förstÄs inte bjuder pÄ sÀrskilt mycket ljus i mörkret.