Hennes långfilmsdebut "Unga Sophie Bell" som gick upp på biograferna i januari i år har just visats på Gamleby filmfestival.
I korthet handlar filmen om en nästan symbiotisk vänskap mellan de två tonårsflickorna Alice och Sophie.
De har varit bästisar sedan de var små och nu har det blivit dags för dem att ta studenten.
Det stora hisnande äventyret – livet – kan börja!
Den spännande storstaden Berlin hägrar. Alice, som är impulsiv och utlevande, vill helst att de ska bege sig dit genast. Varför inte direkt efter studentfesten? Sophie är mer eftertänksam. Hon har inte så bråttom. "Jag har ju stallet", säger hon. I hemlighet har hon också en plan b. Hon har sökt till universitetet.
Planerna på att resa iväg gemensamt går i stöpet.
Alice försvinner under oklara omständigheter och Sophie reser så småningom efter, i Alice fotspår, för att få klarhet i vad som egentligen hänt.
Berättelsen är på intet vis självbiografisk. Men däremot bygger temat på Amandas egna erfarenheter av att vara med om något traumatiskt just som vuxenlivet ska börja.
– När jag var 19 år och nyligen hade tagit studenten var vi ett ganska stort gäng tjejer som höll ihop mycket. Fem av oss planerade att flytta till London tillsammans. Sommaren innan vi skulle åka omkom en av mina vänner i en trafikolycka.
– Jag har behandlat detta med chock och sorgebearbetning även tidigare, i andra produktioner. Som berättare har man säkert sina teman som man ofta återkommer till, säger hon.
– Den där brytpunkten mellan att vara barn och att bli vuxen intresserar mig också mycket. Jag har själv sett en hel del så kallade "coming of age-filmer"("bli-vuxen-filmer") och jag har själv starka minnen från den perioden i livet, av de där stora känslorna man hade.
"Unga Sophie Bell" är en fin film om kvinnlig vänskap. Och samtidigt skrämmande. I det här fallet är relationen mellan Alice och Sophie intensivt kärleksfull – men också destruktiv. Deras beroende av varandra gör dem både starka och svaga. Den bygger upp dem och bryter ner dem.
Scenografin är läcker som en karamell. Pastellfärgade kläder, tyll, glitter och blommor i håret är tjejernas melodi. Vilket blir en effektiv konstrast till det som händer.
– Jag ville skapa dynamik med det greppet. Det vill säga, det yttre glittriga och glättiga mot ett inre mörker, säger Amanda Adolfsson.
Under fyra år arbetade hon med manuset från och till. Förra våren spelades filmen in i Skåne och Berlin, under 24 dagar.
Lotta Gometz