Stommen i Thomas Wågströms aktuella utställning på Fotografiska i Stockholm är nackarna. Stora porträtt på människors blottade bakhuvuden hänger jämte frysta molnformationer och små gestalter som rör sig på marken.
Wågström berättar att han fascinerades av det inåtvända tillståndet, av kroppsdelens sårbarhet. När en vän till honom bröt nacken aktualiserades temat igen. Men en bit in i projektet kände han att behövde föra in en annan beståndsdel. Det var då molnen gled in i bilden.
– Jag riktade blicken mot himlen, började leta efter spår och blev omedelbart jättefascinerad.
Utställningen "På jorden" fungerar som en trilogi, där tre av Thomas Wågströms fotoserier möts. Det är moln, nackar och utsikter, hämtade från fotoböckerna "Allt som är i himmelen", "Nackar" och den senaste, "På jorden". Han förklarar att det är tre perspektiv rent visuellt – ovanifrån, bakifrån, nerifrån – men också tre bildliga perspektiv på "mysteriet livet".
– De här tre projekten handlar om samma sak, därför blev det en trilogi. I den första delen letar jag efter gåtans förklaring i himlen, det är ju ganska naturligt. Den andra delen är människorna som en del av gåtan, och den tredje delen livet på jorden, fortsätter Thomas Wågström.
När han insåg att trilogins första del, molnformationerna, krävde en text, kom han att tänka på en av sina största litterära upplevelser: essän om änglar i Karl Ove Knausgårds andra roman "En tid för allt".
– Jag kände att här finns en klangbotten som jag känner mig själsligt befryndad med, och att om någon kan skriva en bra och intressant text om moln så är det han, säger Thomas Wågström.
När Knausgård först fick frågan kände han "fruktan och bävan", säger han. Han hade inte gjort något liknande förut.
– Det är väldigt svårt att skriva till bilder, för bilderna är ju allt i sig själva. Men så provade jag att göra något helt annat.
Han utgick från temat i stället för bilderna, för att skapa ett komplement i skrift. Därefter fortsatte samarbetet. Nu har han skrivit utställningstexten, och fyra korta texter till Wågströms senaste fotobok "På jorden".
Vi rör oss inåt i utställningslokalen, dagen innan den ska öppna för allmänheten, och Karl Ove Knausgård pekar på ett par fotografier som följer ett händelseförlopp: två människor passerar varandra på ett snöbeklätt fält. I skogen runt omkring rör sig andra personer, ovetande om det mönster de tillsammans bildar sedda ovanifrån. Det inspirerade honom att skriva texten "Fraktaler", om mönster som liknar både helheten och varandra, men med oändliga variationer.
Ett moln blir till en nacke som övergår i ett skogsparti fotat från ovan.
– Formerna hänger samman. Det blir tydligt först när de är samlade, säger Knausgård. (TT)