Självlysande fotokonst bländar på Bildmuseet

För ett ögonblick står tiden still. Zanele Muholis svartvita självporträtt lyser, på en gång uppfordrande och intensivt.

Efter att ha slagit igenom internationellt med sina drabbande porträtt av svarta hbtq-personer i Sydafrika, bestämde sig Zanele Muholi för att rikta kameran mot sig själv. Resultatet är ett slags vridande och vändande på begreppet "the male gaze", den manliga blick som har varit förhärskande inte minst inom fotokonsten. Med avstamp i den egna familjehistorien undersöker Muholi hur den svarta kroppen har framställts och avbildats genom tiderna, genom att iscensätta sig själv, om och om igen.

– Dessa självporträtt blir ett sätt för Zanele Muholi att skapa sig själv, att skaffa kontroll över bilden av sig själv. De ska naturligtvis också ses mot en fond av rasismen av i dag och det hot och våld som riktas mot svarta lesbiska och transpersoner, säger Katarina Pierre som har kurerat utställningen.

Visuell aktivist

Drömmen om att kunna visa den progressiva och internationellt eftertraktade sydafrikanska fotografen har Katarina Pierre haft länge. Nu går den äntligen i uppfyllelse.

– Zanele Muholi är en mycket skicklig fotograf men utställningen ger också uttryck för Muholis politiska engagemang. Det är just kombinationen av ett otroligt starkt konstnärligt uttryck kombinerat med de angelägna frågorna som skapar en så hög kvalitet.

Fotoutställningen är indelad i åtta sektioner, för att kunna uppvisa Zanele Muholis bredd som fotograf, säger Katarina Pierre som har skapat utställningen tillsammans med museiintendenten Brita Täljedal.

– Muholi är kanske mest känd för sina stora anslående bilder men vi visar också de mer lågmälda och vardagliga bilderna, dokumentära bilder som skildrar vardagslivet på ett enkelt och självklart sätt, säger Katarina Pierre.

Den svarta kroppen

Kolonialism, apartheid, hbtq-frågor och den svarta kroppen. Utställningen genomströmmas av flera olika lager och erbjuder också en tidslinje där viktiga årtal och händelser i Sydafrikas historia presenteras. Tidslinjen, som börjar 1948 då apartheid infördes, ger bilderna en bakgrund, förklarar Katarina Pierre.

Ett hundratal bilder, både svartvita och i färg, ingår i utställningen. Det första som möter besökaren är ett par av självporträtten som inför utställningen har förstorats upp i jätteformat.

Grymhet och kärlek

Det var när Zanele Muholi som ung fotograf gick i lära hos den legendariske sydafrikanske fotografen David Goldblatt som det blev tydligt för Muholi hur frånvarande svarta hbtq-personer var. De fanns inte representerade vare sig i fotokonsten, medierna eller i samhället i stort.

– Det var då Muholi bestämde sig för att det skulle bli hens uppgift, att skildra dessa människor, och engagera sig för demokrati och mänskliga rättigheter, säger Katarina Pierre.

Vilket kräver mycket mod, understryker Katarina Pierre, i ett Sydafrika där hatbrott ännu är en högst påtaglig verklighet för hbtq-personer. De förföljs fortfarande, våldtas och mördas.

Genom sina bilder skildrar Zanele Muholi hur livet kan gestalta sig för hbtq-personer som lever i Sydafrika i dag. Det är bilder som förmedlar en grym sanning om förtryck och diskriminering. Men i porträtten återspeglas också intimitet, kärlek – och stolthet.