Strax innan klockan sex banade sig de sista gästerna genom aulans foajé för att ta plats i den nära på fullsatta salongen. Projektledare Hans Ålund och Agneta Ulfsäter Troell hälsade välkomna med uppmaningen att prata film och ha roligt. Maria Rudbo, kommunens kulturchef, tryckte på festivalens igångsättningsknapp och kvällens film, “Miraklet i Viskan”, rullade igång.
Filmen, som är skriven, regisserad och filmad av John Olsson, utspelas på en liten ort i Sverige. Bjarne och Malin driver en flyttfirma men de har ekonomiska problem och måste ta lån. Banken kräver en borgenär och den enda som vill skriva på är Malins pappa. Bjarne, som inte alls kommer överens med sin svärfar, vägrar be om några tjänster. När Malin tar saken i egna händer får det ödesdigra konsekvenser.
Efter filmvisningen steg John Olsson, Rolf Lassgård (filmens Bjarne) och Lia Boysen (Malin), upp på scenen för att snacka med publiken. Stämningen var god och frågorna haglade, likaså skratten. John Olsson berättade att han åkt förbi orten Viskan utanför Sundsvall och sett något skymta förbi i ögonvrån. Han svängde in och hittade en inspirerande miljö. Där fanns en träbro över en bred älv och fantasieggande bebyggelse. Manus tog form och John Olsson hade redan från början klart för sig att det var Rolf Lassgård och Lia Boysen som skulle ha huvudrollerna. Enligt Lassgård var det en riktig utmaning att spela Bjarne. En svår balansgång mellan tjurighet och charm. På frågan hur det känns att se sig själv på film svarade Lia Boysen att det är besvärande. Hon ser alla detaljer och kritiserar sig själv mycket men det blir bättre ju fler gånger hon ser filmen.
I slutet av kvällen slår VT:s reporter följe med Olsson och Lassgård till Gamla torget. De båda är överens om att det bästa i filmen är höstscenerna. Allt stämde och naturen var precis så stilla som Olsson önskade.
– Höstscenerna spelades in efter ett avbrott på några månader vilket var bra. Då fick rollen sjunka in, säger Lassgård.
Nästan framme vid torget bromsar en bil in. En yngling sticker ut huvudet och ropar tjena till Lassgård.
Förtjusningen över att det rör sig känt folk i bynn går inte att ta miste på.