Gemensamt har de tagit upp jakten på vuxna kvinnor och män som spelade blåsinstrument som unga, lade av men innerst inne nog är lite sugna på att ta upp sitt intresse igen.
Faktum är att det nu är möjligt att få några kostnadsfria uppfrisknings-lektioner.
I grund och botten handlar det om ett försök att säkra musikkårens existens även om tio år.
I dag har Gunnebo musikkår ett 40-tal medlemmar, varav majoriteten är i 75-årsåldern.
– Om fem år har förmodligen de flesta av dem, stommen skulle man kunna säga, lagt av, säger Kulturskolans rektor Peter Andersson.
Det är inte – som man kanske skulle kunna tro – svårt att rekrytera ungdomar. Glädjande nog för kåren. Nej, kruxet är att ungdomarna som regel försvinner iväg efter gymnasiet för att bo och plugga på annat håll.
Vad som behövs för orkesterns överlevnad är en ny "stomme", poängterar Peter Andersson.
Kårmedlemmen Malin Nordlund är en av många som började spela i orkestern under sina skolår i Gunnebo och Västervik. Och som hemvändare, efter att ha utbildat sig på annan ort, gick hon så småningom med i musikkåren på nytt.
– När man pratar med folk som spelade när de var yngre får man ofta höra att "jag kan inte längre", "det var alldeles för länge sedan" och så vidare.
Men från och med i höst finns inte längre något att skylla på, det vill säga om viljan finns.
Kulturskolan och Gunnebo musikkår erbjuder nämligen kostnadsfria lektioner under en termin. Erbjudandet vänder sig till vuxna som tidigare spelat något blåsinstrument, och syftet är att lektionerna blir en uppvärmning inför att så småningom börja spela i kåren.
– Ganska många har i dag en motvilja mot att gå med i föreningar och binda upp sig eftersom vardagen ofta är så späckad som den är. Men de där timmarna i veckan med orkestern ger jättemycket. Man blir glad och får ny energi, säger Malin Nordlund.
Satsningen kan göras delvis tack vare ett stipendium från Västerviks Folkparksförening.
– Pengarna skulle användas just till utbildningsinvesteringar, säger Malin Nordlund.
Så. Om man läser detta, vill börja spela igen men inte längre har sitt instrument kvar. Vad gör man då?
– I så fall löser vi det. En sådan sak ska inte vara ett hinder, säger Peter Andersson.
Anledningen till att man från Kulturskolans sida kan erbjuda den här typen av vuxenundervisning, inom ramen för den ordinarie verksamheten, beror framför allt på att barnkullarna just nu är mindre än för några år sedan samt på att intresset för blåsinstrument också har minskat något bland barn och unga på sistone.
Barn och ungdomar prioriteras alltid i verksamheten, framhåller Peter Andersson.
– Men när deras behov har tillgodosetts tar vi även emot vuxna i mån av plats. Och just nu finns alltså lite extra utrymme för det.