Nu är han tillbaka i Tjustbygden för att jobba som gitarrlärare och – för att bli mer eller mindre självförsörjande landsbygsdbo.
I höstas slog Carl Fredrik och sambon Therese till på ett litet torp strax utanför Odensvi.
Knappt ett år senare har de nu lämnat sin etta i centrala Malmö för att påbörja en ny epok i livet, på landet.
– Men inledningsvis bor vi hos mina föräldrar i Västervik en period eftersom huset behöver renoveras. Vi har just satt igång med det. Husrenoveringen är den här sommarens stora projekt, säger Carl Fredrik och låter förväntansfull.
Om musiken är hans profession så är husrenovering och lantbrukssysslor däremot nytt för hans del.
– Men vi har familjemedlemmar som är skickliga på båda områdena. Vi får god hjälp med andra ord, och jag ser verkligen fram emot allt nytt jag kommer att få lära mig.
– Både jag och Therese har drömt om att någon gång bosätta oss på landet.
Och nu är det alltså dags att låta den drömmen bli sann. Planen är att ha ett hönshus och bin samt att odla lite av varje som är ätbart.
För många Västervikare är Ahlstedt ett välbekant namn.
Carl Fredriks farmor Elise Ahlstedt var som ung en skicklig sångerska. Hon var framför allt verksam inom musiken på 1960- och 1970-talen. Hon sjöng både opera och jazz och samarbetade med namnkunniga musiker och kollegor som Arne Domerus, Putte Wickman och Monica Zetterlund.
Även Carl Fredriks pappa Staffan är en duktig gitarrist.
Carl Fredriks farbror heter Tobias Ahlstedt och är bland annat projektledare på Västerviks Turistbyrå.
– Både pappa och min storebror spelade gitarr när jag var liten och så småningom ville jag också göra det. Men egentligen ville pappa få mig och brorsan att spela synt, minns Carl Fredrik och skrattar.
Han spelade ju gitarr själv och hade kanske behov av kompmusiker?
Någon synt blev det dock aldrig fråga om, varken för Carl Fredrik eller brorsan.
Carl Fredrik kan inte minnas att han vid något specifikt tillfälle egentligen tagit ett aktivt beslut att bli professionell musiker.
Lusten har helt enkelt fått styra hans riktningar och val i livet.
– Jag gick estetisk linje på gymnasiet och tyckte sedan att det kändes självklart att söka vidare till musikhögskolan.
Och så blev det. Nu har Carl Fredrik en masterexamen i musik och är skolad i klassisk gitarr.
Parallellt med studierna har han också undervisat barn och unga i gitarrspel.
– Successivt har det gått upp för mig hur roligt det är att undervisa. Som solomusiker lever man lite grand i sin egen bubbla. Det är skönt att regelbundet slå hål på den.
– Jag har också insett att jag är bra på att lära ut. Jag har fått fin respons från både barn och föräldrar.
Hittills är det just barn och unga, i olika åldrar, som han jobbat med i första hand.
– Det gäller att hitta undervisningsformer som passar varje enskild individ. Och det är en utmaning, en väldigt rolig sådan.
Förhoppningen är att kunna kombinera livet som frilansande solomusiker med undervisning, förklarar Carl Fredrik.