I det ena berättas om skolväsendet i Tjustbygden innan skolan blev en angelägenhet för alla, det vill säga före folkskolans tid.
Det är professor emeritus Jan Fredrik Kindstrand som forskat på området och skrivit om Västerviks trivialskola, som utbildningsinstitutionen kallades, och de elever som studerade vid den.
Det var i första hand sönerna till Västerviks borgare (näringsidkare) som studerade här. Men det förekom också att söner till sjöfarare, präster och bönder skrevs in i skolan, förklarar Jan Fredrik Kindstrand.
Åldersspannet var stort.
– Normalt var man i sjuårsåldern då man började. Men en del var bara fyra år gamla när de fick börja skolan, andra var i 20-årsåldern.
– Det saknades ofta medel och det var svårt att avlöna de fyra lärare som skulle undervisa. Det var inte sällan som fyra-fem klasser fick trängas ihop i ett rum med en ensam lärare. Du kan ju tänka dig ljudnivån. Inlärningsstrategin var att ständigt upprepa saker högt. Man skulle lära sig utantill. Att lägga saker på minnet var A och O.
– Ofta hade man också brist på böcker. Det var ett stort problem.
Trivialskolan (som infördes i Västervik i samband med skolreformen 1649) var en ”lägre” så kallad lärdoms- och latinskola som skulle erbjuda en grundutbildning i ”trivium” vilket innebar studier i de tre ämnesområdena grammatik, retorik och dialektik (logik).
– Skoltypen, med ämnesindelningar från antikens tid, fanns kvar i Västervik in på 1800-talet.
Till gymnasiet sparade man ämnena aritmetik (räknelära), geometri, musik och astronomi.
I det fjärde bandet behandlas såväl land- som marinarkeologi och stort fokus ligger på bronsåldern. Veronica Palm, arkeolog och biträdande chef vid Västerviks Museum, har varit redaktör för det.
Här berättas bland annat om silverskatten vid Hällerö (mellan Vråka och Loftahammar) och de spännande utgrävningarna av den.
Likaså har marinarkeologen Johan Rönnby (även engagerad i skeppet Mars), från Södertörns högskola, och Ingvar Sjöblom, från Försvarshögskolan gemensamt skrivit en artikel med rubriken ”Havsguden från Västervik – om skeppet Neptunus och Vasakungarnas nya stora kravlar”.
Äldre forskning såväl som närmast dagsfärsk forskning finns att ta del av i de nya böckerna.
Allt sedan 2005 arbetar Västerviks Museum och Tjustbygdens Kulturhistoriska Förening med att ”nyskriva” Västerviks historia.
Det första bandet släpptes 2010, det andra 2012 och nu har alltså del tre och fyra utkommit.
I inledningsskedet tänkte man sig att tre band skulle ges ut. Men allt eftersom har fler finansiärer tillkommit, ny kunskap har uppenbarats och fler samarbeten har inletts.
– Exakt hur många delar det slutligen blir vet vi inte än, säger Nimhed.