Joel Karlsson är en klassisk gitarrist och vissångare från Vilhelmina. Men han tycker också om poesi och kanske speciellt Bengt Hanssons poesi. Hansson kommer från södra Lappland och var ganska okänd till för några år sedan då en samlingsbok med hans dikter släpptes. Tyvärr hade han dött några år tidigare och fick inte uppleva framgången.
– Jag kände igen mig i beskrivningarna i hans dikter, säger Joel Karlsson innan han ber publiken i aulan på Gamleby folkhögskola att ta in orden och tonerna.
– Så tar vi lite fika på det sen.
Joel Karlsson varierar mellan gitarrspel och läsning av Bengt Hanssons dikter. Den första dikten handlar om regndroppar mot rostig plåt, ångande bark och om någon som borde vara här. Joel bjuder in publiken i det han gör, hans mjuka norrländska och gitarrplock skapar ett speciellt mys i aulan och det känns som om vi borde ha mjuka soffor att sitta i istället för aulans stolar.
Dikterna avlöser varandra och tunga ord som grus, rödfärg och gråstenslav lättas upp med den mjuka gitarren. Det känns inte som om Joel Karlsson läser upp dikter för publiken utan som om han samtalar och berättar om en naturmiljö som kunde vara hans egen.