En måndag 1987 basunerade man ut ett nytt fynd. En svensk debutant! En kvinna! Blott 19 år, men med en rockröst som kunde göra långt mer erfarna artister avundssjuka. Hon hette Louise Hoffsten.
På torsdagskvällen, 28 år senare, står hon på Bryggarens scen. Rockkarriären har åtminstone tillfälligt tagit paus. Privat har Louise Hoffsten brottats med den grymma sjukdomen MS. Under samma tid har hon breddat sig musikaliskt som artist, och bland annat återvänt till pappa Gunnars genré – jazzen.
När hon på torsdagskvällen ger sig i kast med rocklegendaren Elvis Presley är det inte en rockröst som tolkar en annan rockröst. Volymen är nedskruvad, och bandet består av jazzmusiker. Det betyder inte att Hoffstens röst låter mindre imponerande – den är avslappnad, säker och uttrycksfull.
Samtidigt är hon generös med att ge bandet utrymme – gång efter annan ger sig musikerna under ledning av pianisten Claes Crona ut på soloutflykter. Soloinsatserna belönas artigt av publiken med applåder på typiskt jazzkonsertvis.
Det blir inte bara Presley under kvällen. Under konsertens första halva får vi bland annat höra en komposition av pappa Gunnar Hoffsten. Den sjöngs in på engelska under namnet ”I confess” av Perry Como, men vi får en svensk tappning med titeln ”Utan dig”. Vi får även en av Louise egna kompositioner, ”Komposten”. En sång om hur motgångar bäst läggs i kompost, och på så sätt med tiden kan blomma ut till något fint.