Konstnären Lore Nynnell följer i möjligaste mån sin intuition.
– Jag är väldigt lyhörd för mina ingivelser. Jag tycker att det brukar bli bra när jag följer min inre kompass, säger hon.
Att ge ut en bok var just en sådan där ingivelse. I samma stund som tanken uppenbarade sig var det bestämt. En bok skulle det bli.
– Boken är en slags inventering av allt jag gjort under 32 års tid, säger hon.
(Lore Nynnell började arbeta med skulptur 1982, reds anm).
– För mig blir det här också en tillbakablick. Vad har jag gjort genom åren och vad håller jag på med nu? Hur har min konst utvecklats och förändrats?
– Varje skulptur representerar en tid och en känsla, säger hon.
Fotografierna får tala för sig själva. Någon förklarande text om verken eller någon biografisk berättelse om sig själv ville Lore inte ha med i boken.
– Jag tror sådant låser betraktaren. Det stjälper snarare än hjälper.
Ju mindre förhandsinformation desto bättre, tycker Lore.
– När jag själv går på en utställning vill jag inte titta i verkslistan eftersom det kan förstöra min upplevelse. Åtminstone tittar jag inte i den förrän jag är färdig och på väg hem.
VT:s utsända hälsar på hemma hos Lore Nynnell , på Nygård utanför Gamleby, på årets första höstdag. Den 1 september 2014. Höstsolen skiner på hennes skulpturer i trädgården. Ibland glittrar det till när solens strålar träffar en väl slipad ytan.
Man skulle nog kunna säga att Lores skulpturer är taktila. Som betraktare är det svårt att motstå de lena böljande formerna. Händerna sträcks liksom ut som av sig själva.
– Men det är meningen också: att man ska känna på dem, uppmuntrar Lore.
Sedan fyra månader tillbaka arbetar hon med en stor skulptur till Smålands Konstarkivs utställning NU! som öppnar på Vandalorum , utanför Värnamo, den 11 oktober.
Skulpturen, som skapats av diorit (Västervikssten), är nästan klar men ännu återstår lite slipningsarbete och finputs. Bland annat ska vatten strömma genom en fåra i stenblocket.
Bokens fotografier är tagna av Berit Bernelycke , Helena S avio , Jenny Stenhammar Gothnier och Lore Nynnell själv.
För formgivning och layout svarar Berit Bernelycke och Lore Nynnell.
– Berit har också gjort ett jättefint jobb med redigeringen, säger Lore.
Sist men inte minst: Man blir förstås nyfiken på bokens titel, "Dans i sten". Varför heter boken så?
– När jag var sex år gammal ville jag bli dansös, balettdansös. Jag minns inte riktigt när det slutade vara min dröm. Men så småningom blev jag mer intresserad av rytmik och pedagogik. När jag började ägna mig åt skulptur blev det viktigt för mig att försöka åstadkomma en rörelse i bilden, en frusen rörelse så att säga. Eller en koncentrerad rörelse, om man så vill. Förhoppningsvis kan den där rörelsen skapa en rörelse också inom dig.