De konstutövare och särlingar som Lars Hoffsten koncentrerade sin framställning på var nästan uteslutande män. Och de levde och verkade under andra hälften av 1800-talet och första hälften av 1900-talet.
I stort sett ingen av dem hade någon formell konstutbildning att luta sig mot, och för de flesta uppstod behovet av att skapa plötsligt. En vacker glasskärva, ett kasserat stycke porslin eller helt enkelt en oförutsedd ingivelse satte igång den kreativa process som kom att ta år av deras liv i anspråk. Vissa menade att de var besatta.
Några av dem Lars Hoffsten berättade om var Ferdinand Cheval, Raymond Isidore, Jeppe Olsson, Nils Nilsson, Karl Junker med fler.
Många av dem ville skapa något för "evigheten".
– De var visionärer som åstadkom storverk men jobbade i motvind och blev missförstådda av omgivningen. Och deras verk blev ofta förstörda, berättade Hoffsten.
Inte desto mindre har de alldeles uppenbart inspirerat efterkommande konstnärer.
Ett annat märkligt sammanträffande är att i stort sett alla dessa särlingar inledde sina projekt – i många fall rörde det sig om makalösa byggnadsverk – i 40-årsåldern och fortsatte i årtionden fram till sin död.
– Var det måhända en 40-årskris som fick igång dem?, funderar Hoffsten lite skämtsamt.
– Behovet att uttrycka sig genom konstnärligt skapande ligger djupt hos människan. Många skapar som ett sätt att försöka förstå vår tillvaro på jorden och det mysterium som livet ju faktiskt är.
Föreläsningen arrangerades av Tjustbygdens konstförening och hölls även på måndagskvällen för allmänheten.