Redan i dag, fredag, öppnar utställningen som endast pågår till och med söndag.
– Det är en chansning att ställa ut i adventstider. Förhoppningsvis passar folk på att titta in i konsthallen när de ändå gör sina julärenden på stan, säger Jan.
– Det har blivit tradition att jag ställer ut i samband med allhelgona, men i år var lokalen upptagen den helgen så jag fick tänka om.
Mycket av det han visar är nytt, men åtskilligt är också "nygammalt". Jan Wiberg, som knappast är sentimental när det kommer till den egna konsten, återanvänder gärna gamla verk och förser dem med ett nytt uttryck.
Han blir liksom aldrig färdig. När det vankas utställning kan han bestämma sig för att låta vissa konstverk vila – åtminstone för stunden.
De verk han eventuellt får med sig hem igen får med stor sannolikhet genomgå en metamorfos.
– Det är ju själva skapandet, att måla, som är det roliga. Att ställa ut och sälja är något man gör för att kunna fortsätta måla. Numera, när jag har pension, försöker jag att se till att inte gå back på måleriet i alla fall. Och för det krävs att jag ställer ut och säljer med jämna mellanrum, förklarar han.
Jan är en produktiv konstnär, så åtgången på färg och materiel torde vara stor.
– Han målar jämt, säger hustrun och konstnärskollegan Lillemor Bokström som hjälper till med hängningsarbetet när vi tittar in i lokalen dagen före vernissage.
Jan Wiberg tycks aldrig lida brist på lust och inspiration. Hans bildvärld rymmer ett stort mått av gåtfullhet. Något som gör att det är lika spännande varje gång, att kliva in i den.