Svenska kungar som du aldrig sett dem förut

Året var 1947 och Lennart Nilsson, då reportagefotograf för stora svenska bildtidningar som Se och Veckojournalen, reste till Gustav V:s villa i Nice, Frankrike. Den unge fotografens porträtt av kungen var fullkomligt banbrytande.

– Man hade aldrig framställt en kunglighet på det viset tidigare. Före honom var det bara hovfotografer som fått porträttera kungar, säger Magnus Olausson, intendent vid Nationalmuseum med särskilt ansvar för Statens porträttsamling vid Gripsholms slott.

Han berättar att Lennart Nilsson, på ålderns höst, lät honom veta att Gustav V inte alls varit besvärad av närgångenheten. Gustav V må ha varit en gammal man, men han hängde med och förstod att "close ups", det vill säga närbilder, var det nya. Det var så den tidens stora stjärnor, till exempel Greta Garbo, avbildades i bildpressen.

Från barnsben

Lennart Nilsson kom att etablera ett förtroende hos flera medlemmar av kungahuset och fick senare i uppdrag att porträttera även Gustaf VI Adolf och arvprinsen Gustaf Adolf samt vår nu sittande monark Carl XVI Gustaf – från barnsben ända upp i vuxen ålder.

– Jag tror att han hade ganska roligt med den lille kungen som showade och lekte framför kameran, säger Magnus Olausson.

De flesta av Lennart Nilssons kungaporträtt tillkom under 1940- och 50-talet. Det var en tid då folkhemmet blommade, hela svenska folket skulle vara en enda stor familj, och kungafamiljen hade bestämt sig för att vara tillgänglig och framstå som familjär.

Innanför huden

Varför ser man då inte den här sortens bilder av kronprinsessan Victoria?

– Den kolorerade veckopressen exploderade och vi började bombarderas med bilder. Det räckte inte längre med att komma nära kungligheterna, nu skulle man komma innanför huden på dem. Kravet på att få se mer av deras privatliv kom paradoxalt nog att skapa ett behov av en större privat zon, säger Magnus Olausson.

Utställningen, fortsätter han, visar en relativt okänd sida av fotografen Lennart Nilsson, som mest är känd som medicinsk fotograf. Inte minst tack vare den världsberömda fotoboken "Ett barn blir till" (1965) – också den nydanande och i dag en klassiker.

– Han hade ingen större lust att prata om sina gamla porträtt på äldre dagar, då var han mer intresserad av att prata om sina bilder av aminosyror, säger Magnus Olausson.