Silversmeden Christer Jonsson är nyss hemkommen från Paris där han medverkat vid en stor konst- och konsthantverksmässa kallad "Revelations" på Grand Palais.
– Grand Palais är en märklig byggnad belägen på paradgatan Champs-Élysées invid floden Seine, berättar han.
– Taket är av glas och metall, vilket gör att det blir väldigt varmt där under.
Palatset byggdes i slutet av 1800-talet för att stå färdigt lagom till Parisutställningen år 1900.
Christer Jonsson har visserligen landat i småstadslunken hemma i Västervik igen men han är fortfarande uppfylld av dagarna i Paris.
På den stora mässan medverkade han i en utställning kallad “Le Banquet” med två av sina objekt, två broscher, skapade av flera olika metaller. Övriga utställare kom bland annat från Chile, Italien och Sydkorea.
Christer plockar fram sin kompaktkamera och visar bilder på sällsamma konstverk i alla möjliga (ibland till synes "omöjliga") former och material, däribland glas, keramik, papper och trä.
Men minst lika många bilder som från mässan i Grand Palais har han av ett enda specifikt ting – en vävd tapet från 1400-talet. Tapeten som är tre gånger fyra meter har flyttats från sin ursprungliga plats i ett fallfärdigt slott på den franska landsbygden till medeltidsmuseet Musée de Cluny som ligger i Paris latinkvarter.
Vem som ritat och skapat väven är dolt i dunkel. Men tapetmotiven är inte desto mindre fascinerande för det.
– Det är helt fantastiska arbeten, säger Christer och hämtar den bok han för närvarande har liggandes på nattduksbordet, ("The lady and the unicorn") en bok som enbart behandlar just denna konstfulla kvarleva från medeltiden.
Motiven utgörs bland annat av långhåriga blonda kvinnor med vit hy, klädda i fotsida klänningar, draperade med tunga smycken och med högst besynnerliga frisyrer. Likaså avbildas djur, verkliga och påhittade. Bland de påhittade kan exempelvis nämnas den symbolladdade enhörningen.
Alla dessa varelser uppehåller sig i en praktfull och mytisk trädgård.
Väven har länge tjusat och intresserat Christer Jonsson och därför passade han på, nu när han ändå var i Paris, att besöka museet där den fysiskt finns bevarad och visas upp.
En mäktig upplevelse, förstår man.
Just trädgårdar och mytologi utövar en särskilt stark lockelse och attraktionskraft på konstnären Christer Jonsson.
Exakt vad i detta som lockar och inspirerar tycker han dock är svårt att sätta fingret på. Men själv har han sedan nästan 20 år tillbaka arbetet med ett tema vars utgångspunkt är just dessa båda ingredienser.
– Trädgården kan ju vara en metafor för så många saker, exempelvis för olika psykiska tillstånd och för olika stationer i livet.
Det började med att Christer gjorde en tolkning – eller en parafras kanske man kan kalla det – av den nederländske målaren Hieronymus Boschs "Lustarnas trädgård". Sedan fortsatte han med en gestaltning av "Cupidos garden", "Fortunas garden", "Amfitritês garden", "Dans Macabre" (dödsdansen) och så vidare. Konstverk i miniatyrformat som alltså rymmer en hel mytologisk trädgård.
Christer ägnar sig åt detta parallellt med sina uppdragsarbeten då han skapar vigselringar och andra smycken mot beställning.
Sedan tio år tillbaka bor och verkar Christer Jonsson och hustrun Lena Bergestad Jonsson, även hon silversmed, i Västervik på Strömsgatan 33 där de driver studio Jungfruhuset tillsammans.
I över 30 år var de verksamma i Stockholm. Och att de hamnade i Västervik till slut beror på att Christer växte upp här på 50- och 60-talen.
– När jag gått ut skolan jobbade jag på några olika mekaniska verkstäder i stan under några år, bland annat på Rickardssons.
Men allt sedan barndomen var teckning och måleri Christers största intresse och han var tidigt ganska klar över att han ville skaffa sig en yrkesutbildning som tillät honom att skapa och vara kreativ.
– När jag slutligen skulle söka till Konstfack valde jag inriktningen metall, och det kan direkt härledas till att jag ju hade varit verkstadsarbetare och hade erfarenhet av att hantera materialet.
– Det mest självklara hade kanske egentligen varit att jag hade riktat in mig på måleri eftersom jag alltid älskat att måla. Men samtidigt hade jag ingen idé med måleriet och om man ska vara en seriöst syftande professionell konstnär måste man ha en avsikt med det man gör. Det är min bestämda uppfattning.
– Att ta sig an smyckeskonsten kändes på något vis tryggare just då. När det gäller hantverk krävs att man går in i en tradition till att börja med. Man måste vara ordentligt förankrad i den innan man kan börja ta ut svängarna och tänka nytt, kanske protestera mot traditionen. Varje generation skapar ju världen på nytt.
Det visade sig att arbetet som silver- och guldsmed passade Christer mycket bra. Här bör tilläggas att han arbetar med alla möjliga slags metaller.
– Jag älskar att prova nya tekniker och material. När man gör det breddar man sig som konstnär och uttrycksmöjligheterna blir fler, menar han.
På 80-talet – vid sidan om sina egna respektive verksamheter – drev Christer och Lena tillsammans med flera kollegor Galleri Metallum på Hornsgatan i Stockholm. På galleriet visades just olika former av metallhantverk.
– Det var i den vevan som jag också själv började ställa ut, berättar Christer som även undervisat vid HDK (Högskolan för design och konsthantverk) i Göteborg samt varit professor vid Konsfack i Stockholm.
Han har även varit gästlärare på flera olika konstskolor i Etsland, Finland och Norge.