När jag var liten älskade jag att teckna, måla, klippa och klistra. Jag förlorade mig i dofter från pastellkritor och björnlim. Skapandet var en helt okomplicerad process där jag och materialet var ett. Barnets fantasi kände inga gränser och var lyckligt omedveten om den inre kritiker som var på väg att växa fram. En elak typ skulle det visa sig.
Första gången jag hörde min inre kritikers vassa röst var jag tretton år. Det var en eftermiddag i oktober. Några solstrålar letade sig fram genom fönstret och slog igenom en glasvas. Ljuset bröt ut i en kaskad av färg mot en vit linneduk. Jag satte mig genast med ritblocket. Men hur jag än jobbade blev bilden inte som jag ville. Min inre kritiker hade fötts och började dela ut den ena nedvärderande kommentaren efter den andra. Jag hade kommit in i fasen då det jag tecknar eller målar ska se ut som det gör i verkligheten. Det är i det här skedet som många människor slutar att skapa bilder. För mig dröjde det flera år innan jag började nosa på färgpennor igen.
Det är synd att den inre kritikern är så grym. Ett visst mått av kritik är ju bra, konstruktiv sådan, men den får inte vara så hård att den dödar all kreativitet och självkänsla. I skapandet måste man få röra sig utan gränser och förhållning. Att gestalta något, en tanke, känsla eller budskap, kan man göra på många sätt. Genom fotografering, dans, skrivande, måleri, musik eller vad man nu väljer som sitt uttrycksmedel. Jag tror att alla människor har ett behov av att få berätta om erfarenheter och upplevelser. Var och en på sitt sätt.
För inte så länge sedan fick jag ett gott råd av Jorun Modén, författare och skapare av Författarkurs.se: “Beskriv vad din inre kritiker gör med dig. När det är gjort så skriv ett avskedsbrev.” Det var väldigt skönt och befriande när jag tog farväl. Även om min inre kritiker inte gett upp helt, är det alltmer sällan som den illvilliga rösten tränger på.
Att gå på vernissage, ta del av bilder och få chans att byta några ord med andra skapande själar är en stor drivkraft tycker jag och det vill jag slå ett slag för just den här helgen. Det formligen sjuder av utställningar runtom i Tjust. Om vi börjar idag, lördag, så visar Tomas Jonsson svartvita fotografier på Lofta Caffè. På Centrumgalleriet i Gamleby är det Höstsalong där åtta konstnärer ställer ut, i Västervik på Konsthallen visar 39 nyanlända elever på Västerviks gymnasium porträtt och på Galleri Cupé ställer hela 17 personer ut miniatyrer. På söndag är det stor fotomässa i Ankarsrum med utställning och bilddiskussioner. Tag chansen och låt er inspireras. Passa också på att kasta ut den inre kritikern och sätt igång att skapa.