I disken satt Barbro, som var sträng. Man fick inte vara högljudd på biblioteket. Men sökte man efter något var hon villig att hjälpa. Hon bjöd på sagostunder emellanåt. Då läste hon inlevelsefullt och använde sig av effektfulla fraseringar och pauser. Vi samlades på golvet runt henne.
Ibland var det Inger som satt i disken. Hon var mild och snäll. Henne var ingen rädd för.
Mamma och jag besökte ofta biblioteket tillsammans. Vi lånade och läste alla böcker i serien om Kulla-Gulla och alla i serien om den romska flickan Katitzi. Ja, och en mängd andra böcker förstås.
När jag var barn låg Gamleby bibliotek på Bondevägen, nära Åbyskolans matsal.
Mitt bardoms bibliotek var till ytan ganska litet om jag minns rätt. Numera hittar man en leksaksaffär och en frisörsalong i lokalerna.
I biblioteket fanns två mindre rum där man gärna dröjde sig kvar. Dels barnboksavdelningen med en lång rit- och pysselbänk som löpte längs hela den ena kortsidan. Till bänken hörde pallar som man kunde snurra runt runt runt på, tills man blev alldeles yr och lite illamående. Dels skivrummet där man kunde krypa upp i en fåtölj och lyssna på Pelle Svanslös, Alfons Åberg eller Astrid Lindgren-sagor i hörlurar på knastriga LP-skivor.
Biblioteket var en magisk plats, proppfull av berättelser. Och en tillflyktsort.
Ett par besök minns jag lite särskilt.
Det ena ägde rum en vardagskväll – vi kan säga att det var vårvinter. Jag skulle på barngymnastik i Åbyskolans gymnastiksal, men kom för sent. Omklädningsrummet var tomt. Alla hade redan gått in. För mitt inre såg jag hur allas blickar skulle riktas mot mig om jag nu klev in i salen, en god stund efter alla andra. Det var ett skräckscenario för den sexåring som var jag. Jag skydde all form av kollektiv uppmärksamhet som pesten. När jag kikade in genom dörrspringan såg jag hur barnen stod utspridda i salen i sina volangprydda gymnastikdräkter, och med sin förväntansfulla uppmärksamhet riktad mot gymnastikfröken. Det räckte för mig. Mina gymnastikkläder fick ligga kvar i påsen. I stället styrde jag kosan mot ”bibblan”, ett perfekt gömsle. Och det var där som mamma till slut fann mig en dryg timme senare.
Det andra minnet har ett slags högtidligt skimmer runt sig. Jag hade lånat och läst tio böcker under sommaren och fick en stämpel för varje bok. Efter tio stämplar fick man välja en bok att ta med sig hem, inte på lån som brukligt. Det här var en gåva. Efter att ha funderat länge och väl valde jag bröderna Grimms ”Åsneprinsen” – en bok som fortfarande finns kvar i min bokhylla. Trots många läsningar är den förvånansvärt välbehållen.
Biblioteket var viktigt för mig. Vad betydde biblioteket för dig när du var barn?