11 september i litteraturen

Om filmen är direkt är litteraturen det inte. På färska filmer som "United 93" och "World Trade Center" kraschar amerikanska inrikesflygplan och människor går under i brinnande skyskrapor. I litteraturen däremot är skildringarna inte lika realistiska.
I Niklas Qvarnströms romandebut "Grand Zero" (2004) börjar själva katastrofen som en krusning i ett vattenglas, som en darrning i hålfotsinläggen. Tudor Backfish har startat ett företag som på två månader gått från en skiss på en pizzakartong till ett kontor på åttioförsta våningen i Word Trade Center. På morgonen den 11 september kliver han in på sitt nya kontor och ut ur berättelsen.
"Holy fuck, Jesus fucking christ" skriker någon nere från gatan.

I stället för att följa upp Tudors öde inifrån tornet övergår romanen plötsligt till en gigantisk megafon för mängder av röster och personer, världen över. Arabskräck i London, men också två pojkar i Belgrad som letar efter en hönas olika öppningar. Alltsamman återgivet i en 300-sidig hetsig monolog utan punkt.

Inte heller Lars Jakobson gör någon konkret neddykning i Ground Zero. Men även om själva terrorattacken bara finns med i bakgrunden tar han det stora greppet på 11 september i sin nya roman "Vid den stora floden".
- Här finns en ganska tydlig koppling, ja. Men öppna i princip vilken roman som helst, skriven efteråt, och vi hittar saker som inte hade funnits där tidigare. Som tankelek kan man undra om det finns någon dagstidning efteråt där dom här händelserna inte nämts på något sätt, på ledarsidor eller sportsidor?
För två år sedan skrev Lars Jakobson ett svidande inlägg i Svenska Dagbladet där han pekade på hur just journalister och skribenter i sin bevakning av terrorattentaten och det som hänt därefter oftast inte gör annat än befäster sin egen världsbild. Människor, som bin Ladin, fiktionaliseras till monster. Svepande begrepp som "den muslimska världen" ifrågasätts aldrig trots att den är långt mer diversifierad än den amerikanska, konstaterar Jakobson som avslutar med en programförklaring: "hur skulle det vara om medierna (och fiktionerna) inte bara berättade sådant som vi redan anser oss veta?"

Både Lars Jakobson och Niklas Qvarnström använder okonventionella grepp för att skildra en en komplex tillvaro. Medan Qvarnström gör parodi på västvärlden berättar Lars Jakobson i stället om en människa som förlorar sitt språk, som blir "babylonier".
Romanen löper över varje uppslag som två parallella berättelser som kommenterar varandra. Huvudpersonen är en kvinnlig CIA-agent, så långt ifrån James Bond-glamouren man kan komma. Hon lever ensam i en gåtfull värld, fylld av väntan. Hon förflyttar sig mellan olika länder och hus som hon river ner för att hitta mördarnas (terroristernas?) instruktioner. När något plötsligt går fel klipper hon med sin uppdragsgivare och reser istället till krigets Irak. Hon kommer till kulturens vagga, det gamla Babylon, där mänskligheten enligt myten en gång talade samma språk.
Jakobsons värld är besläktad med vår egen, ibland identisk, och på samma gång science fictionkryddad med exempelvis stora, köttsliga änglar. När han också inflikar några autentiska berättelser från amerikanska soldater som dödat civila i Irak blir vittnesmålen plötsligt så mycket starkare än i vilken nyhetsrapportering som helst.

11 september i litteraturen

Världen är sig inte lik efter 11 september, inte heller i den svenska litteraturen.- Öppna i princip vilken roman som helst skriven efteråt och vi hittar saker som inte hade funnits där tidigare, säger Lars Jakobson .

Världen är sig inte lik efter 11 september, inte heller i den svenska litteraturen.
- Öppna i princip vilken roman som helst skriven efteråt och vi hittar saker som inte hade funnits där tidigare, säger Lars Jakobson .