Sista föreställningen av årets folklustspel gavs i lördags, den 23 augusti. Hur känns det så här några dagar efter finalen?
– Det känns skönt, för det har varit hektiskt och jag har ju kommit upp i åren nu. Men det har varit roligt och det har gått bra.
Hur många besökare hade ni till de fyra föreställningarna?
– Totalt någonstans mellan 800 och 900 besökare. Ungefär 40 procent av dem kom från Östergötland, så ryktet om oss har spridits och det är ju roligt.
– Vid premiären och vid andra tillfället fanns det några platser kvar men på de två sista föreställningarna var det "knökfullt".
Hur länge har du skrivit för Överums teaterförening?
– I 15 års tid. Vi satte upp I Grevens tid två år på raken och något år gjorde vi uppehåll. Men annars har jag skrivit en fars till förening varje år sedan starten för 15 år sedan.
– Jag har även skrivit pjäser för Teaterskeppet i Västervik.
När blev du intresserad av det här med fars?
– Intresset väcktes när jag var i 20-årsåldern, för 60 år sedan alltså. Inledningsvis var jag med och spelade i olika uppsättningar och så småningom började jag skriva manus själv.
Blir det någon föreställning i Gjuteriteatern även nästa år?
– Ja, förhoppningsvis. Jag har redan skrivit en pjäs som heter "Bonde söker fru". Men även medlemmarna i Överums teaterförening börjar komma upp i åren. Och det är lite si och så med återväxten. De flesta av skådespelarna i föreningen är mellan 70 och 75 år. Om det blir någon föreställning nästa år beror lite grand på om de vill och orkar.
Kan du avslöja något om vad "Bonde söker fru" handlar om?
– En ensam bonde söker en kvinna och annonserar i tidningen. Han beskriver sig själv på ett sätt som inte har så mycket med verkligheten att göra. Fyra kvinnor hör av sig och så uppstår förstås en massa förvecklingar, som sig bör. Det är ju en komedi och det är meningen att man ska få skratta.
Har du någon mer föreställning på gång?
– Jag har skrivit en dramatisk pjäs inspirerad av skeppet Mars historia. Föreställningen heter "Mars Makalös, första och sista striden". Jag för en dialog med Västerviks Museum om detta och om allt går som jag hoppas kan pjäsen sättas upp på Kulbacken vad det lider.