21 konstnärer längs E 22

Det fanns allt många anledningar att se sig om i Tjust under den senaste helgen. Inte bara för att få andas in vårluften, njuta av vårfärgerna. Min rundtur fanns det en karta för. Titeln var "Konstrunda". Eller "Eart 22".

Lars Jönsson i sin ateljé i Fårhult. "Skogsbäck" heter målningen  han berättar om här. Den har ett dunkel som de flesta av hans målningar inte har. Själva ljuset har alltid fascinerat honom mest. Han debuterade för över 40 år sedan.

Lars Jönsson i sin ateljé i Fårhult. "Skogsbäck" heter målningen han berättar om här. Den har ett dunkel som de flesta av hans målningar inte har. Själva ljuset har alltid fascinerat honom mest. Han debuterade för över 40 år sedan.

Foto: Rune Engelbrektsson

Kultur och Nöje2008-05-05 00:06
Vad det då handlade om var att över tjugo konstnärer öppnade sina ateljér för besök. Och alla ateljéerna låg i närheten av E 22.Vad som fick mig att undra lite den här gången var detta: går E 22 inte längre norrut än till Västervik? Inte en enda konstnär norr om E22-ans avtagsväg mot Vimmerby deltog.Annat var det när projektet startade, för sju år sedan. Då kunde vi hälsa på hos Lore Nynell, Lillemor Bokström och Jan Wiberg, Birgitta Färdig, Amar Dawod, Erling Johansson för att ta några exempel.De enda med nära Västerviksanknytning från den startgruppen som var med i år var Lars Jönsson i Fårhult, Gösta Holmer i Blankaholm samt Othon G.H. och Ann-Marie Rautenberg i Solstadström.Anledningen? Det vet jag inte. Att tröttna är naturligtvis tillåtet.Särskilt stor folkström blev det inte heller i år. Det kan bero på att arrangörsannonsen - med vilka tider det handlade om - stod här i tidningen över en vecka före den aktuella helgen. Hur många klippte ur annonsen? Hur många kom över huvud taget ihåg den när det äntligen var dags? Hjälp kom visserligen ändå. I fredagstidningens artikel berättade en av deltagarna, Gösta Holmer, att han skulle visa lite "minnen" från sin stora utställning "Så länge skutan kan gå" på Västerviks Museum. Det lockade säkert många.Själv körde jag västerut, till Lars Jönsson i Fårhult. Lars är en av de nationellt kända målarna från vår bygd. I Västervik har han mest visat sig, vart tredje år kanske, på Galleri CJ. På Galleri S:t Lars i Linköping har han ställt ut betydligt tätare, ända från början av 90-talet. Debuterade, det gjorde han redan som 19-åring på Galleri HS (Humanistiska Sällskapet) i Lund, hans hemstad.Mörtfors, strax söder om kommungränsen lockade mig också. Där kunde fyra från trakten (som vanligt) låna "Magasinet" av en granne för en gemensam utställning. De fyra var textilaren Christina Lokrantz, målaren Erik Heybroek, författaren Lena Sjöberg och fotografen Johnny Franzén. Av dessa är nog Johnny Franzén mest känd i Västervik, inte minst för sin fotografiska medverkan i den stora boken om Herresäten i Tjust.Men han var inte på plats när jag var där. Christina Lokrantz bildvävnader är knappast okända här heller. Lena Sjöbergs barnböcker om "Hurman" väckte nyfikenhet, det märkte jag på flera besökare."Eart22" är inte några särdeles välskyltade evenemang. I Solstadström försökte jag förgäves hitta till Othon G.H. och Ann-Marie Rautenberg.Inte en själ i den byn verkade vara hemma och möjlig att fråga. Så jag fick ge upp, och vända hemåt. Hoppas att andra hade bättre tur än jag.Att fortsätta söderut till Misterhult, Virbo och förbi Oskarshamn till Grönskog, Påskallavik (stor samlingsutställning där), Mönsterås, Blomstermåla och Korpemåla, det skulle ta hela dagen, och den tiden hade jag inte. Så över 12 konstnärer missade jag att få kontakt med. Det är bara att vänta till nästa år. Text och foto:Rune Engelbrektson
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!