70 år av ilska och kärlek

Grattis Kalle Anka, 70 år. Den 9 juni 1934 gjorde han debut. Nu hyllas världens mest grälsjuka andfågel med dvd-utgåvor, böcker och utställningar.
Han är förbannad, barnslig, plattfotad, egotrippad som ett helt italienskt fotbollslandslag     och alldeles underbar. I 70 år har Kalle Anka, Donald Duck, Anders And, Paperino, Pato Donald, kvackat sig in i miljontals hjärtan.
Den 9 juni 1934 sker alltså Kalles officiella debut i Disneykortfilmen "Den kloka lilla hönan". Hans första replik, när han blir ombedd att hjälpa till, ska visa sig bli typisk: "Vem? Jag? Jag har magknip!"
Kalle gör en snabb karriär hos Walt Disney. En del av hans hemlighet ligger i hans förmåga att bli älskad genom att göra sig omöjlig att älska     lite som en tidig Karlsson på taket.
Eller som filmkritikern Leonard Maltin berättar i den nya dvd-utgåvan "The chronological Donald" som släpptes i Sverige den 2 juni:
- Musse Pigg hade gjort succé och det blev allt svårare att hitta material för honom. När Musse visade ilska blev amerikanska föräldrar upprörda och tyckte att han var en dålig förebild för deras barn. Men med Kalle var hela idén att han skulle vara arg. Publiken förväntade sig det.
Kalles karakteristiska röst gjordes av imitatören Clarence Nash. Hur Disney fick upp ögonen, eller snarare öronen, för Nash är omdiskuterat     klart är att hans röst blev en av världens mest kända och igenkännbara.
Intressant nog har Kalle blivit allra mest populär i Skandinavien. Kanske beror det på vår omvittnade förmåga att hålla våra känslor inombords     Kalle blir vårt ställföreträdande raseriutbrott.
Konstnären och filmaren Lasse Åberg är en stor Kalleälskare och har andra teorier om ankans popularitet.
- Han kom hit strax efter kriget, under det trista 40-talet. Då fanns en stor brist på färgglada figurer, vi var både svältfödda och Amerikavänliga. Jag själv var i precis rätt ålder då. När jag satt på en kortfilmsbiograf och såg det strålande Kalleansiktet på bioduken blev jag helt hänförd. Jag tyckte länge att "Kalle Anka i Sydamerika" var den bästa film jag sett.
- Sedan är Disneys julprogram i tv förstås en bidragande orsak. Filmen med djungelhackspetten har en förmåga att gripa folk i alla åldrar.
Lasse Åberg har ett museum utanför Bålsta som lagom till jubileet förstås kommer att hysa en speciell Kallehyllning.
- Men en rätt rolig grej är att Kalle faktiskt nämns första gången redan 1931 i boken "The adventures of Mickey Mouse". Musse ska ha fest på bondgården och bjuder sina djurkompisar: bland andra Patricia Pig, Robert Rooster och Donald Duck. Men han syns inte i bild.
- Det gör han däremot året senare i den engelska boken "Mickey Mouse annuals". Där är han en sorts Kalle-prototyp, en liten anka med Mussebrallor, bar överkropp och vingar i stället för händer.
I bok- och tidningsform har Kalle förstås varit rikligt representerad sedan dess. Första numret av svenska "Kalle Anka & Co" utkom redan 1948. Lagom till jubileet släpps "Kalle Anka 70 år" med en Kallehistoria från varje decennium, och nyligen kom den första boken i en svensk "Hall of fame"-serie där ett tiotal tecknare ska presenteras.
Först ut var Don Rosa som många ankister ser som den naturlige efterträdaren till tecknarlegendaren Carl Barks.
Lasse Åberg är mest känd som Musse Pigg-samlare. Ändå håller han den 70-årige Kalle högre.
- I början är Musse grafiskt jäkligt kul, sedan tappar han totalt. De Kallefilmer som kom på 40- och 50-talen, när han slogs med myror och sånt, är fortfarande oöverträffade. Totalt skruvade men fantastiskt bra. Bättre än Musse någonsin varit.