Afrikansk vänskap i långt tidsperspektiv

Två av Afrikas mest intressanta nutida författare har just kommit ut med var sin bok som har många gemensamma nämnare.
Det är somaliern Nurrudin Farah och marockanen Tahar Ben Jelloun som använt samma tema.
Båda böckerna handlar om vänskapen mellan två män.
Män som växte upp tillsammans och i unga radikala år fängslades och torterades av respektive länders totalitära regimer.

Den ene läkare, den andre lärare. Den ene stannade i hemlandet, den andre flyttade till en demokrati.
I båda böckerna förenas de båda vännerna i hemlandet efter en lång tid.
Parallellerna är fler än så, men det finns också stora olikheter.

Nurrudin Farah berättar om läraren Jeebleh som återvänder till Mogadishu i Somalia för att söka upp sin gamle vän, läkaren Bile.
Han kommer dit efter att USA dragit sig ur landet och krigsherrarna delat upp staden i zoner som behärskas av klaner.
Klaner som förväntar sig lojalitet och ekonomiskt stöd, speciellt av dollarstinna utlandssomalier.

Förlängningen av de stridigheter som Nurrudin Farah beskriver pågår för fullt just nu, invånarna har levt i den strikt delade staden i ett decennium.
Man riktigt känner hettan och dammet när Nurrudin Farah beskriver det känsloladdade besöket i hemlandet.

Invånarna lever i en uppgiven fatalism där våld och död hela tiden är närvarande.
Samtidigt trevar vännerna sig fram för att slå en brygga över den långa tid som gått sedan deras vägar skildes.
Nurrudin Farah skriver mycket bra, en av mina absoluta favoriter.

En annan favorit är Tahar Ben Jelloun. I Den siste vännen flyttar läkaren Mamed till Sverige sedan de båda vännerna frigivits efter sina straff. Läraren Ali stannade i Marocko.
Deras respektive fruar är svartsjuka på deras innerliga vänskap där varken Mamed eller Ali tar ett avgörande steg utan att konsultera den andre.

Så en dag får Ali ett iskallt brev från Mamed i Sverige. I brevet klipper han tvärt av och vänder sin bäste vän ryggen.
Vad som döljer sig bakom brevet kan naturligtvis inte avslöjas här, men när man slutligen får hela historien klart för sig så infinner sig flera filosofiska frågor som ett brev på posten.
Båda böckerna är små mästerverk och rekommenderas som sällskap i hängmattan.