Den cyniske kan tycka att det kanske kan vara så att man får chansen på grund av att man redan är ett namn, den mer välinställda kanske ser det hela som att kreativa människor verkligen kan allt. Dom har fått ta del av den kreativa nåden och det finns ingen hejd. Eller?
Drottningen av pop, Madonna, kan inte. Hon sjunger fint, det är sant och i Evita flaxar hon med armarna mycket dramatiskt men annars är hon en stel pinne på film. Förutom när hon spelar sig själv. För de kan hon. I en film kraschar hon en båt. Och filmen. Maken Guy Ritchie försökte få henne avslappnad framför kameran, det gick så där. Dom är skilda nu.
Så klart drar de stora namnen folk till biograferna men ibland blir det löjeväckande. Rapparen 50-cent, "lanserade" sitt seriösa jag "Curtis" för några år sedan. Känn på det, han lanserade sig själv. Med distans kan man tänka sig. Nej. Inte på något vis.
Curtis ville visa att han minsann kunde vara en förstklassig skådespelare. Han försökte också bevisa det genom att göra en "Oscar" det vill säga gå ner (eller upp) väldigt mycket i vikt under kort tid för att visa sin hängivenhet inför rollen. I filmen "Things fall apart" skulle Curtis gestalta cancersjuk, i ett försök att bli tagen på allvar. I alla andra filmer hade 50-cent poserat med skjutvapen, nu skulle det bli andra bullar. Och kanske ett eget klädmärke på det. Han verkar kunna allt den där Curtis.
Listan på skådisar som också är musiker är lång. Johnny Depp, Peter Stormare och Juliette Lewis har alla doppat mer eller mindre hela kroppen i musikpoolen och ibland kommit ur den lite renare. Vissa är faktiskt jättebra. Clint Eastwood komponerade låten "Big fran´s baby" till filmen "Aperfect world" som han själv hade en roll i OCH regisserade. Kommer ni ihåg scenen när Kevin Costner blir ganska galen och binder en hel familj samtidigt som han låter skev musik strömma från vevgrammofonen? Den låten är det. Jag ryser mitt i sommarvärmen. Kevin har förresten också ett band. Så klart. Han kan han med.
Nej alla kan inte allt, vilket blir uppenbart ibland, ganska ofta. Men det är kul att se så många försöka. Det är kanske så det blir när pengarna bestämmer över det konstnärliga? Eller när man omger sig av ja-sägare? Eller när man har ren kreativitet i blodet. Det är som ett låtsasbråk, roligt så länge ingen blir skadad på riktigt.
Kan man inte agera är det bara att börja dansa lite vilt igen och mima. För det kan alla.