Reklamblad, ja hela bastanta foldrar, dräller det in i brevlådan mest varje dag. Vad gör man? Slänger? Eller kikar på produkter och priser? Själv kan jag inte låta bli det sista och blir alltid lika förvånad.
Nyss kom en 16-sidigt storslagen historia om all världens produkter. Men här stannar jag bara till på sidan där kryddor hade huvudrollerna. Artikelnamn får jag avstå från – annars blir det reklam och det här är motsatsen:
Elegant förpackade kryddor, en såsburk och en bägare med något slags smaksatt mjölk. Priserna i tur och ordning: 11.95, 4.95 och 8.95. Köper du kontant betalar du alltså 5 öre för mycket för varje produkt. Femöringar har du väl bara minnen av. Betalar du med kort får du visserligen ett kvitto på den angivna summan, men särskilt nytta av de fem örena har du knappast.
Enstaka butiker finns det faktiskt som tröttnat på det där med fem- och tioöringar och går ut med enkla priser på 10, 20, 40 och 60 kronor – även i reklamen. Så nu till frågan jag även ställer till mig själv: Är vi så kåta på de där obefintliga småpengarna att vi fastnar? Eller gillar vi enkelheten att direkt se vad något verkligen kostar?
Nu till något annat. Och betydligt allvarligare. Men pengar handlar det fortfarande om.
På ett recept av din läkare får du rådet att köpa den medicin du behöver på Apoteket. Dyr kan den vara. Men ofta plockar Apoteket fram en billigare variant och säger att det är samma medicin.
Hur ska man kunna tro på det? Den medicinask du då står och tittar på kostar 73 kronor. Den som din läkare föreslog (lika stor förpackning) kostar 960 kronor?
Men du accepterar, kommer hem, öppnar paketet och läser följande: Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar använda medicinen!
Där står rad efter rad med troliga och möjliga biverkningar av den aktuella medicinen. Det mest konstiga är nog att det oftast inte spelar någon roll vilken medicin det handlar om. Biverkningsriskerna liknar för det mesta varann hur olika medicinerna än är. Bakgrunden är att tillverkaren måste skydda sig mot alla slags rättsliga anklagelser. Och då är det säkrast att bredda ut riskfaktorerna.
I affärsvärlden i andra kvarter än apoteken ser det annorlunda ut.
När du köper något där – om det så gäller leksaker, kläder eller fordon – får du nödvändig information redan innan du har betalat.
Så borde det väl vara även när det gäller mediciner. Vem vill betala 600 kronor för en medicin och först efter betalningen undra om det är något man bör akta sig för.
Här ett förslag: Begär att få läsa bipacksedeln innan du betalar, bestämmer dig. Då är det möjligt att ställa vettiga, till och med väsentliga frågor – även om det ofta är stressigt på apoteken.
Bara nu medicinen finns där. Reklamen om vad som är tillgängligt inom den nuvarande, splittrade apoteksvärlden handlar mera om skönhets- än läkemedel.
Finns det larmklockor som vi kan ringa på?