Amerikansk standardthriller

Det börjar så bra. Johnny Depps rollfigur ensam i en bil utanför ett nattligt motell, han rusar in i ett rum, fram till paret i sängen, skriker i ångest.
Klipp: Sex månader senare.
Det fortsätter inte så illa heller. Depp igen, nu ensam i ett ensligt hus. På skrivbordet en dator men en påbörjad roman. Eller snarare en påbörjad mening som ska påbörja en roman. Skrivkramp, klaustrofobi och oväntat besök av en man (John Turturro) som uppenbarligen vill honom ont.
Men sedan får den här Stephen King-filmatiseringen snabbt problem, problem som kan sammanfattas i två ord: Johnny Depp. I stället för att spela vidare på rädsla och osäkerhet behandlar han sin roll som någon sorts "Pirates of the Caribbean 2", han himlar med ögonen och gör konstiga miner och pauser och vill köra roliga timmen när skräckstunden hade varit betydligt mer passande.
För så originell är inte storyn bakom "Secret window" att skådisarna har råd gå på halvfart och inte ta den på riktigt allvar. Snarare handlar det om en helt kompetent amerikansk standardthriller där man blir rädd på de rätta ställena och undrar när och hur vändningen ska slå till med full kraft.
Ironiskt nog har John Turturro själv spelat krampad författare tidigare, i bröderna Coens "Barton Fink", och ironiskt nog är den ojämförligt mycket ruggigare än "Secret window" utan att ens utge sig för att vara en thriller.