Antiken i ropet

Vart man än ser, är det antiken. Inte sedan 60-talet har det gjorts så många storslagna filmer om antiken. Och böcker om antiken säljer som smör. Varför detta plötsliga intresse?
Ända sedan Russell Crowe muttrade sig in i biobesökarnas hjärtan i ?Gladiator? har vi sett en aldrig sinande ström av både böcker och filmer om antiken. Och mer blir det. Inte mindre än tre mastodontfilmer är under produktion: en om Alexander den store, en om det beryktade slaget vid Thermopyle och en om den kartagiske befälhavaren Hannibal.

På litteraturfronten är det likadant. Under det senaste året har två stora projekt dominerat den antika skönlitteraturen: Valerio Massimo Manfredis trilogi om Alexander den store och Conn Igguldens romansvit om Julius Caesar.

Varför detta intresse för antiken?
? Människan utan minnen är ingenting. Som en dator med raderad hårddisk. Samma sak gäller samhällen. Byar, städer, nationer, hela mänskligheten. Vi behöver minnen, utan minnen är vi vilse, säger arkeologiprofessorn Valerio Massimo Manfredi
? Men varför just nu? kan man fråga sig. Vi lever i en period när globaliseringen förstör alla skillnader, vilket kanske är bra eftersom den också förstör gränser och barriärer mellan människor. Men å andra sidan är det starkt destabiliserande. Reaktionen är att alla vill gå tillbaka till sina rötter. Vilka var vi? Hur blev vi så här? Och hur kommer vi att vara i morgon? Jag tror att det är ett naturligt behov.

Conn Iggulden, som på någon månad gick från att vara lärarvikarie i historia till att bli miljonär med sina fyra romaner om Julius Caesar, har en något mer pragmatisk syn på det antika intresset.
? Den främsta orsaken är nog att det är förbannat bra historier. Jag menar, om en historia har överlevt i tvåtusen år är den förmodligen väldigt bra. Dessutom har dagens människor inte lika stora kunskaper om antiken, vilket har gjort att man är nyfiken. Och så fick det ju en bra start med ?Gladiator?, säger Conn Iggulden på telefon från sitt hem i England.