Arbetarromanen i det nya Europa

Långtradarna rullar genom Europa, från Stockholm till Frankfurt och Paris, från Warszawa till Hamburg och Malmö. I en av dem sitter Jack, vars svenska åkeri nyss köpts upp av det multinationella tyska speditionsföretaget Eddie Herz i det nya EU där uzbeker och rumäner jobbar till svältlöner, sida vid sida med de svenska chaufförerna i det trygga Sverige.
Detta faktum är oroande, både för Jack och hans arbetskamrater och inte minst de fackliga representanterna. Genom samarbete med kollegor på tyska transportarbetarförbundet försöker de få grepp om villkoren och förbättra dem för de närmast rättslösa före detta östeuropéerna.

Jack blir en viktig kugge i detta arbete när han tar med sig kurirpost till Tyskland, dokument som är komprometterande för arbetsgivaren som därför försöker undanröja honom.
Detta är romanens intrig. Egentligen känns den mer som ett försök till lägesrapport än en spänningsroman, som den verkar vara tänkt som. Problemet är intressant och skrämmande och genom läsningen får man upp ögonen för vad som troligen pågår runt omkring oss fast vi inte ser det, vi som inte är inblandade.
Temat för berättelsen är det dagliga arbetet men också hotet mot arbetet i form av maffian, som finns med i bakgrunden, hårdnande villkor och en annan människosyn än vad vi i Sverige är vana vid.

David Ericsson, som skrivit romanen Taxfree, var själv långtradarchaufför i många år innan han blev romanförfattare. Detta är hans tredje bok och han gör det bra, även om han säkert kommer att mogna än mer som författare.
Detta är en viktig samtidsroman. Dess främsta förtjänst är skildringarna av vardagslunken i jobbet, hur viktigt arbetet är i de flesta människors liv. Kanske hade det varit bättre om han koncentrerat sig mer på detta än på relationsdramerna som ingår, som känns lite vid sidan om. Dessutom snurrar fortfarande en del frågor obesvarade efter bokens sista sida.