- Tänk om man bara kunde pausa tv:n när man var tvungen att gå på toa. Det skulle vara så coolt. Se Ronny och Ragge igen när man vill. Drömmen.
- Eller se på alla program när man ville, vore inte det sjukt liksom. Va? Fan liksom (vi slängde nog in en svordom bara för att vi kunde).
Det skulle aldrig hända var vi överens om, framtiden skulle inte bli så framtid som vi ville men nu börjar den bli en realitet. Framtiden är alltid här på nått sätt.
Förra helgen satt jag på en buss från Göteborg. Det tar sådär fem timmar och jag började skruva på mig redan i Ulricehamn. Min telefon räddade mig. Trots lite skral uppkoppling lyckades min lilla, lilla tv sända ut massa bra material som jag missat. SVT play fick jobba hårt och jag satt där, nästan nöjd. Tittade på älsklingshatprogrammet "Klubben", streamade Kobra och lärde mig saker om Azerbajdzjan (tillexempel hur man stavar Azerbajdzjan) och om hur det är att växa upp i betongen men kunna tatuera. Och jag tittade upp ibland bara för att konstatera att jag inte var ensam. De flesta under 37 år satt och stirrade på sina små skärmar, inne i sin bubbla. Blekt ljus lyste upp ansikten som satt som klistrade. Ute var det mörkt.
Tv som media har varit på medaljongtapeten ett bra tag och röster undrar om vi kommer att ändra våra vanor och så vidare. Jag kan bara konstatera att det är vi många som redan gjort. För några månader sedan var det här med att titta på tv på en dataskärm mig nästan främmande. Det kändes futtigt. Nu slukar jag massor av program på telefonen. Jag har gått från 46 tum, till 13 tum till 3.5 tum under hösten. Det är ju lite galet. Men de är smarta programmakarna förstår ni. De gör program som inte är längre än en kvart och som passar bra "on the go". De har redan tänkt klart. De har levt i framkant och framtid i några år. Så det är väl där förändringen sker. Vissa saker lämpar sig för 3.5 tum. Andra måste man se på minst 46. Naturprogram i HD från BBC och Batman-filmerna kräva dessa storlekar.
Så vi lever i framtiden. Snart flyger du till Boden i din bil, rullar fram på trottoaren till Hemköp och tittar på tv när som helst, på vad som helst. Kanske är din nästa dumburk på sidan av din brödburk. Ja vad vet vi vad framtiden har i sitt sköte, vad kan våra hjärnor uppfinna som inte snart är högst konkret. Finns det något som inte går att göra?
Framtiden är här. Just nu. Vi får vänja oss. Och passa på att ha en fin jul och ett gott nytt framtidsår. Även om 2012 redan känns som att det var igår.