– Det känns spännande och en aning skrämmande på samma gång, säger hon.
– Jag är så glad över att jag vågade göra det här, att jag vågade tro på det. För det är ju en stor grej att satsa på en skiva. Och nu är det viktigt att jag fortsätter att tro på min musik, oavsett hur den tas emot.
Varje låt är på sätt och vis som ett barn, menar Sanna. Och nu ska alla barnen ut och möta ljuset, bli bedömda.
– Lite läskigt är det såklart, men mest kul.
Sanna Hogman kommer från en släkt full av musiker, från operasångare till pianostämmare.
Mamma Ingrid är sångerska och kursansvarig för Visskolan på Gamleby folkhögskola och pappa Anders, som gick bort för några år sedan, spelade flera instrument, undervisade i musik samt drev musikaffären Hogmans Musik i Västervik. Lillasyster Sophia är en av medlemmarna i bandet Abalone Dots.
Musik, musik, musik. Ibland kan man få en överdos även av det goda. På gymnasiet var Sanna övertygad om att musiken aldrig skulle bli ett yrke för hennes del. Men ack så fel hon hade.
Vid 23 års ålder fick hon lov att inse att det här med musik helt enkelt var för viktigt för att avstå från.
Hon pluggade följaktligen sång i två omgångar på två olika folkhögskolor och utbildade sig sedan till sångpedagog vid Musikhögskolan i Göteborg.
Sedan examen 2010 har hon jobbat som musikpedagog i Stockholm och Göteborg.
Hon har också turnerat, bland annat med Duo Bling som består av henne själv och pianisten John Holmström.
Ja, och så har hon spelat in sin skiva.
– När jag undervisade lade jag undan halva lönen varje månad till den kommande skivan, berättar Sanna.
Tiden på Musikhögskolan var ingen upplyftande period för Sannas del.
– Det var så mycket vassa armbågar, prestige och tävlande. Jag trivdes inte i det klimatet. Själv är jag ödmjuk och inte så tuff.
– Det är också en väldigt hierarkisk struktur på Musikhögskolan, såväl bland lärare som studenter.
Under åren på utbildningen skrev Sanna nästan ingenting. Men snart efter att hon lämnat institutionen kom lusten, kreativiteten och musikglädjen tillbaka.
Och nu ligger alltså den första skivan, som är ett samarbete med musikproducenten Åke Linton, klar.
Inspelningsarbetet pågick under förra vintern och våren.
Sanna har skrivit allt material själv.
– Det är visjazz på svenska skulle man kunna säga. Fast egentligen svävar materialet någonstans mellan vispop, jazz och folkmusik. Jag gillar rytmer, vilket innebär att det är mycket percussions på låtarna.
Text och melodi är lika viktigt, tycker Sanna.
– En text kan vara hur bra som helst men om melodin är tråkig lyssnar man ändå inte på den.
Om Sanna knappt skrev alls under åren på Musikhögskolan tar hon igen det med råge nu. Hon har redan en hel del material klart till skiva nummer två.
– Det gäller att smida medan järnet är varmt, menar hon.
– Skämt å sido. Att göra musik är ett sätt för mig att hantera livet på. Vissa går till gymmet, jag sätter mig vid pianot, konstaterar hon.
– Tre av låtarna på "Buss 18 till dig" är tillägnade min pappa.
På söndag ger Hogmans orkester konsert på Gränsö slott. Förutom Sanna själv medverkar kollegorna John Holmström (piano) och Anna Eklund (bas).
– Det blir alltså en mindre sättning. På skivan används fler instrument, men låtarna passar bra även för ett mer avskalat framförande, säger hon.