Han som berättade var den fine målaren och tecknaren Eigil Schwab. Mer om honom finns i alla konstnärslexikon. När det hände var jag bara 20 år och läste i Stockholm. Året var 1951. Schwab skulle strax fylla 70. Året därpå dog han, men mitt minne lever.
En gång satt Eigil Schwab ett par dagar i Hammarlunda i Skåne och målade en bondgård. Framför gården fanns fyra vackra ekar, och där gick en massa höns och pickade.
Den andra dagens morgon vid elvatiden kom en man som såg ut att vara bonden själv sävligt klivande i träskor och ställde sig bakom Eigil och tittade. När han stått tyst en stund sa han:
- Varifrån är herrn?
- Från Stockholm.
- For han därifrån i da morse?
Klockan var elva på dan. När han stått och tittat ytterligare en stund kom detta:
- Va kan herrn få för en sån där?
- Tusen kronor, sa Schwab.
- Det är den fanimej inte värd, sa bonden och gick.
Målningen sålde Schwab sedan till en annan skåning. Denne var en noggrann person. När han bestämt sig för tavlan så sa han:
- Var god och skicka mig en specificerad räkning!
- Specificerad? undrade Egil.
- Just specificerad, sa mannen, för jag avskyr artisters sätt att ta betalt i klump. Om jag säljer en egendom, tillade han, så tar jag betalt för huset för sig och för grödan och veden och hönsen och träden och inventarier. Det är ordning på sånt. Uppgörelser på en höft kan jag inte li.
Schwab skickade en räkning som såg ut så här:
Ett korsvirkeshus................................................... 350:-
Fyra ekar à 100 kr styck....................................... 400:-
Tre famnar bokved à 30 kr famn ........................ 90:-
14 höns och 2 tuppar, bondras ....................... 90:-
Ett sädesfält, havre ............................................ 50:-
Ett dyngflak .................................................... 20:-
En skåning ....................................................... 0:50
Summa 1.000:50
I ett tillägg stod att molnet på tavlan fick han på köpet, för "jag tar inte betalt för luft" skrev Schwab. Det fanns ett moln på tavlan.
Efter en tid fick Schwab 1 000 kronor men också en förfrågan var skåningen befann sig. Köparen hade, trots mikroskopisk undersökning, inte lyckats hitta något som såg ut som en skåning.
Schwab skrev tillbaka och beklagade livligt att han genom ett förbiseende vållat detta besvär. Saken var den att skåningen stod inne i köket och rörde i gröten och alltså inte syntes på bilden.
Några dagar senare kom ett brev till Schwab där den excentriske kunden anhöll att Schwab på hedersord skulle försäkra att mannen inne i köket var skåning. Schwab skrev och försäkrade att så var fallet.
Då fick Schwab en postanvisning med 50 öre samt några rader på ett kort där köparen sa att han varit orolig för att mannen i köket var smålänning, ty för sådana betalade han ingenting.