Roger Källström: Att törs eller törs att

Västervikare är ovanligt förtjusta i ordet å. Nu menar jag inte vattendraget, utan ett annat, kort litet å. Ja törs å dyke från tian. Så kanske någon sa ibland när vi var och badade vid hopptornet på Lysingsbadet (ja, tornet var öppet och i flitig användning på sextiotalet). Det är det här lilla å-et före dyke som jag menar. Det motsvaras i rikssvenskan av att. Men om man översätter dyk-meningen till standardsvenska, så ska det inte vara med något att: Jag törs dyka från tian. Västervikare, åtminstone äldre, har gärna med å i såna här fall. Men det går också bra att utesluta det: Ja törs dyke från tian.

Precis som västervikskan kan växla mellan å och inget å, är det vanligt att standardsvenskan växlar mellan att och inget att, till exempel efter verbet verka: Det verkar bli snö och Det verkar att bli snö går lika bra. Efter många verb finns det en sådan växling. Tjustmål skiljer ut sig genom att använda å oftare vid verb som verka och dessutom använda å vid törs och flera andra verb där det är omöjligt eller ytterst ovanligt med att i standardsvenskan.

Det här ordet att/å är så viktigt och speciellt att Svenska Akademiens Grammatik har placerat det i en egen ordklass, infinitivmärke. I skriven svenska är infinitivmärket alltså att. Men i tal används ofta å, både i Tjust och på andra håll. På mer lantlig och genuin dialekt, även tjustmål, är det ofta te, eller då och då te å: De e bare å åke eller De e bare te å åke, kunde Ingemar Stenmark ha sagt om han varit tjustbo.

Genom att att hamnat i en egen ordklass, är det lätt att för vem som helst som har tillgång till internet att undersöka om svenskarna föredrar att skriva med eller utan att. På spraakbanken.gu.se hittar man något som heter Korp, och där kan man söka på olika verb som törs, verkar och så vidare följda av infinitivmärket eller ett annat verb. Korp letar då i en stor mängd texter av olika slag efter alla förekomster av till exempel törs plus infinitivmärket att. Jag lät Korp göra just den sökningen. Resultatet blev ett enda fall av törs att, från en nyhetsartikel i Göteborgs-Posten 2013-05-05. När jag sökte efter törs plus ett verb vilket som helst blev resultatet 1 900. Den genuina västervikskan skiljer sig alltså klart från skriftspråket på den här punkten.

Detsamma gäller en rad andra verb. Vi brukte å fire jul i Västervik låter för mig helt normalt, men i Korp finns det två fall av brukade att och 16 398 av brukade utan infinitivmärke. Den som vill ägna lite tid åt språkligt julpyssel kan själv försöka söka i Korp på behöver, tycks, vågade, verkar, försöker och en rad andra verb av samma slag och jämföra med vad hen själv kan säga och inte säga.