"Att vara lantbrukare är att vara tusenkonstnär"

Lantbrukaren Nils-Erik Nilsson bor på gården Lerbäcken utanför Hallingeberg - en gård han tog över efter sin far som på samma vis ärvt den av sin. Nils-Erik fascineras av den tekniska utvecklingen och drömmer om att göra en resa över Atlanten.

- Jag har minskat ner lite grand på beståndet. I nuläget har jag 23 djur, berättar Nils-Erik Larsson.

- Jag har minskat ner lite grand på beståndet. I nuläget har jag 23 djur, berättar Nils-Erik Larsson.

Foto: Ellen Nielsen-Kindstrand

Kultur och Nöje2010-12-30 00:00


Jag arbetar med ...
lantbruk och allt som hör till. Man får vara något av en tusenkonstnär för att vara lantbrukare. Det är alltid något nytt huvudbry som dyker upp och som man måste hitta en lösning på. Tidigare arbetade jag en del i skogen under vinterhalvåret men det har jag slutat med. Min son är skogsman och han kommer och hjälper mig i bland med gallring och avverkning.

- Nu arbetar jag mest med djuren. I dagsläget har jag 23 köttdjur. Dessutom bor några kvigor från granngården inneboende. De hjälper till att hålla värmen i ladugården.

Jag kan ...
behärska lite av varje, vilket jag måste kunna i mitt jobb. Att vara lantbrukare innebär inte enbart praktiskt arbete man får även vara kontorist. Det är mycket pappersarbete med blanketter och dylikt som ska fyllas i.

Jag är nyfiken på ...en hel del. Den tekniska utvecklingen till exempel som pågår ständigt. Jag har varit med så pass länge att jag fått uppleva hur lantbruksarbetet har utvecklats från att främst ha inneburit manuellt arbete för lantbrukaren till att det mesta numera sköts maskinellt. Att köra traktor i dag är som att sitta i en cockpit, brukar jag säga. Det är så många knappar och spakar.

- I Hallingebergs hembygdsförening brukar vi arrangera kulturdagar med jämna mellanrum. Då håller vi öppet i kyrkstallarna vid hembygdsgården och visar gamla redskap, maskiner och andra föremål som har använts i jordbruket en gång i tiden. De har skänkts till föreningen av folk i bygden. Besökarna får gissa vad redskapen har använts till. Det är inte så lätt alla gånger men det brukar vara roligt och uppskattat.

Jag önskar att ...
I det lilla önskar jag framförallt att familjen och släktingarna får ha god hälsa. I det stora önskar jag en bättre och mer rättvis värld. Det är bedrövligt att så många människor lever i misär på grund av krig och naturkatastrofer.

- På det stora hela har vi det väldigt bra i Sverige. Men jag skulle önska att vi kunde använda vårt överflöd bättre. Det finns ju människor som har det svårt ställt även här. För någon vecka sedan såg jag ett inslag på tv-nyheterna om hur butiker slänger mängder av mat flera dagar innan bäst-före-datumet har passerats. Det är fullt ätbar mat som "kastas i sjön"!

Jag skulle vilja ...
företa en resa till Amerika. Min fru Ann-Britt har släktingar där. Hennes farfars bror emigrerade en gång i tiden och i dag har hon bland annat en syssling i Piedmont i närheten av San Fransisco. Vi blev bjudna till hennes bröllop i början av 80-talet men hade inte möjlighet att åka då. Det vore väldigt roligt att göra en sådan resa.


Om att bo i Västerviks kommun:
Jag ser inga nackdelar med det. Det har fungerat bra. En av fördelarna med att bo som vi gör är att man ju faktiskt bor mitt i naturen.


Jag skickar pinnen vidare till ...
Lena Pettersson i Rispetorp.

Därför att ...
jag tycker att det är trevligt att läsa hennes artiklar i Västerviks-Tidningen.

Det här vill jag fråga henne: Hur kom det sig att du blev tidningsskribent?

Personligt

Ålder: fyller 66 år den 4 januari.

Bor: Lerbäcken, Älmarsrum.

Familj: Hustrun Ann-Britt. Sonen Andreas och hans fru Annika samt barnbarnen Anton och Emil. Dottern Susanna och hennes pojkvän Henrik.

Intressen: Djur och natur. Jakt och kräftfiske.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!