Avantgardist med personliga filmer
Gunvor Nelson har tillhört konstfilmens avantgarde i USA sedan mitten av 60-talet. På senare år har även Sverige fått upp ögonen för hennes kaxiga och finstämda "personal films".
Foto: Fotograf saknas!
Kvinnokroppen:- Eftersom jag är kvinna använder jag det jag är närmast men jag hoppas att filmerna, även "Red Shift" där rollerna är en mor, dotter och mormor, är allmängiltiga. I "Moons Pool", där man ser en kropp i badkaret och kroppar underifrån i en pool, är det sådana extrema närbilder att man inte vet om det är man eller kvinna, en äldre eller yngre.Vatten:- Vatten är tacksamt i rörliga bilder helt enkelt. Även i animationerna, i "Light years" till exempel, använder jag svart vatten. Minnen:- Det finns både ett minne inom filmen, i storyn, men också åskådarens minne av sitt eget liv. För även om jag filmar mitt barndomshem i Kristinehamn, som i "Red Shift" representerar det något allmängiltigt, inte specifikt min barndom. Mina filmer är inte "spelled out", de visar inte vad man ska känna eller tycka. Jag styr kanske men jag är noga med att lämna tolkningen öppen. Ljud:- Jag har alltid använt ljud väldigt medvetet men jag försöker att bli mer varsam med musiken, det är en svår balansgång för samtidigt förstärker musiken mycket. I filmen "Kirsa Nicholina" filmar jag en förlossning och fadern satt och spelade på sin gitarr till det. När jag såg den på Moderna nu insåg jag att man blir trött på honom! Jag har bett dem sänka musiken vid nästa visning, bilderna är så starka ändå.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!