Nej, nej nej. Det här är inte möjligt. Det kan inte vara sant, tänker jag. Men visst är det sant. Det är bara att inse faktum - på något oförklarligt vis har jag lyckats låsa in mig i mitt eget sovrum. Den öppna badrumsdörrens och den stängda sovrumsdörrens handtag har häktat i varandra och låst sig fast i den positionen. De går inte att rubba.Okej. Det är i sådana här lägen man måste hålla sig kall så att man bevarar lugnet och kan tänka logiskt.Jag tittar på klockan. Det är strax efter midnatt. I senaste laget alltså för att ringa någon. Jag befinner mig ju inte i ett brinnande hus eller i ett sjunkande skepp.Jag vänder ut och in på lådor och hyllor i jakten på lämpliga redskap att ta till för att försöka ta mig ut. Tyvärr står verktygslådan precis där den ska - otillgänglig i ett skåp i köket.Under tiden föreställer jag mig hur jag om några timmar måste ringa till jobbet och förklara varför jag inte är på plats.För en kort sekund kan jag se det hela utifrån. Jag ser verkligen det komiska i situationen, även om jag inte riktigt kan uppskatta komiken just i detta nu.Jag hinner tänka att den här "episoden" skulle platsa perfekt i en situationskomedi. Det här är faktiskt hysteriskt roligt, egentligen, om man tänker efter. Jag kommer att kunna skratta åt den här händelsen... kanske inte i morgon, men i övermorgon, eller åtminstone så småningom.En ståltråd från ett kollegieblock är det bästa jag kan åstadkomma i redskapsväg. Det funkar inte...Tillslut är jag beredd att slå sönder glasrutan i sovrumsdörren men hittar inget lämpligt tillhygge att slå sönder den med. Den är för tjock.Utmattad lägger jag mig på sängen och tänker att det kanske ändå är bra att vila lite.Prick klockan sex ringer jag till storebror. Om det inte vore för att jag låste ute mig för några veckor sedan skulle han ha haft en extranyckel till förfogande. Nu har han inte det.Snälla storebror dyker strax upp utanför fönstret med diverse verktyg i ryggsäcken. Jag skickar ut en stol. Han hoppar upp och klättrar in och efter en stunds mekande står dörren på vid gavel!!!Bror får med sig extranyckeln hem.Oändligt tacksam, och lycklig som en lärka, går jag med lätta steg till jobbet en stund senare, bara måttligt försenad.Jag storhandlar på vägen hem. Nu ska här ätas glass på balkongen för att fira sommarens ankomst och min återvunna frihet (!).Vad mer kan man egentligen önska sig, tänker jag, fortfarande rusig av eufori, än frihet och en bror - utrustad med komplett verktygslåda dessutom.
