Bantad flora för fältstudier

Ur sitt storverk Den Nya Nordiska Floran har Mossberg och Stenberg nu givit ut en behändig fälthandbok. Den förra volymen med sina 3 000 arter var för tung att bära med sig ute i markerna. Fältfloran kan man ha med sig, men den omfattar bara 1 000 arter. Det kan låta mycket men förslår inte alls om man är en någotsånär driven botanist. Men det är ju en svaghet den delar med alla små fältfloror. Av naturliga skäl. Författarna anser att de tagit med de vanligaste arterna i varje familj, men det stämmer inte alltid och beror naturligtvis på var i landet man bor.

En fördel med fältfloran är att den innehåller en bestämningsnyckel för den som inte kan gissa vilken familj en art tillhör. I den stora Nordiska Floran fick man vackert sitta och bläddra sig igenom 800 sidor och försöka hitta en bild som liknade arten man sökte.
Texterna i Fältfloran är mer kortfattade än i Den Nordiska. En brist finns dock kvar. Att man ibland talar om att en art är till exempel hårig trots att en angränsande liknande art också är det! Men det är en åkomma som finns i de flesta floror.
Mossbergs suveräna bilder är desamma som tidigare, bara lite mindre. Slutligen en lite retsam detalj: Boken är så "hårt bunden" att man måste bända isär sidorna för att riktigt se bilderna längst in.