Han ställer in basen. Lägger till lite volym. U2 strömmar ut över vardagsrummet och han tar en svängom över parketten... I morgon, kära läsare, är jag långt från vår del av världen. Långt från Västervik. På andra sidan jorden, där ligger Göteborg och Ullevi och där ska jag stå med ett närmast narkotiskt bultande hjärta. Narkotikan är musiken och musiken är U2. Med mig har jag kvinnan i mitt liv och tillsammans förverkligas en av mina barndomsdrömmar. Att se U2 live. I morgon ... U2 slog mig tidigt. Första gången jag hörde den fantastiska Sunday Bloody Sunday var jag runt 13 år. Jag hade inte en jävla aning om vad IRA-konflikten var för något men jag förstod, utifrån Bono, att det var en big deal. Låten handlar ju om den "blodiga söndagen" den 30 januari 1972 då brittiska soldater sköt ner 14 obeväpnade pojkar och män i samband med en fredlig demonstration på Nordirland. Låten är fortfarande en av mina absoluta favoriter och den tänder mitt politiska hjärta. När de drar igång den kängan på lördag får nog kvinnan hålla i mig annars rammar jag kravallstaketet, klättrar upp på barrikaden och skanderar med i refrängen. I morgon ...kära vänner. Är jag där. Och ni, som inte åker, får nöja er med min rapportering från konserten som kommer i VT på måndag. Men journalistisk objektivitet kan ni fetglömma. Oavsett om regnet vräker ner och Bono får en stöt av micken och inte kan sjunga längre än första introt så kommer det vara den bästa konsert som Gud sett under hans/hennes himmel. Väldigt få saker får mig att gå upp i brygga, i extas, men musik är en av de saker som har den inverkan. Alla riktigt bra grejer jag har gjort i livet, typ förlåtanden, kärleksförklaringar, avskedet till oskulden och så vidare, har jag gjort med grym musik i bakgrunden. Musiken är mitt hjärta och i morgon är musiken U2.Ett av mina första barndomsminnen är musik och musiken är U2. Jag sitter bland högar av LP-skivor. Pappa mixtrar med den Stora stereon och ställer in rätt bas på låten Where The Streets Have No Name. Det är söndag och stillsamt vitt utanför fönstret. - Dom här grabbarna alltså, de är helt suveräna. Jag har sett dom live, det kommer du också göra en dag, säger pappa, höjer volymen och tar stegen ut över parketten. Det var då. Det här är nu. Pappa rattar fortfarande där på basen, vill jag tro. Allt för att få det perfekta ljudet. Allt för den perfekta känslan.I morgon kommer den dagen. I morgon, kära vänner, då vet ni var ni har mig. Då är det jag, kärleken och U2. Inget annat. I morgon, älskling, kan ingen tuffing hålla tillbaka tårarna.
