Berättelsen om en älskad konstnär

Anders Wahlgren har kommit ut med en utmärkt bok om Sigrid Hjertén. En kvinnlig konstnär som hade dubbelt svårt att etablera sig, men som nu hör till våra mest älskade bildkonstnärer.Halva boken är text och resten är bilder av Sigrid Hjerténs konst med insiktsfulla kommentarer av Anders Wahlgren. I texten hänvisar han hela tiden till bilder och det ger en fin koppling och en extra dimension till bilderna.Hon hade det sannerligen inte lätt, Sigrid Hjertén. Hon föddes 1885 i Sundsvall och blev moderlös redan innan hon fyllt tre. Hennes konstnärliga talang var uppenbar och den fick hon utveckla. Men att vara kvinna och konstnär var ingen självklarhet i början av förra seklet. Hon fick kämpa hårt. Dels för att arbeta som konstnär, dels för att över huvud taget räknas. Boken ger exempel på riktigt diskriminerande behandling av press och kollegor. De flesta kvinnliga konstnärer gav upp eller tvingades av sina män att sluta.Lägg till detta att hon i Frankrike utvecklade ett färg- och formspråk inspirerat av Matisse, vars favoritelev hon var. Det var radikalt så det stänkte, och inte gjorde det hennes ställning enklare genom att vara gift med den judiske konstnären Isaac Grünewald som fick smaka på samtidens antisemitism. Makarnas liv har för övrigt skildrats av författaren Anders Wahlgren i en utmärkt dokumentärfilm.Sigrid Hjerténs mentala hälsa vacklade och sina sista år tillbringade hon på sjukhus. Men hennes konst lever i allra högsta grad och trots att målningarna är nästan 100 år är de fortfarande djärva i perspektiv och färgval. Det är inte konstigt att hon var favoriten hos Matisse, däremot är det konstigt att hon orkade framhärda. Tur för oss.