Öarna i Sverige, så även i Tjust, avfolkas i snabb takt. Få är beredda att leva öliv året om.
"Det är märkligt med Tjust. Så dystert, så sorgligt – och ändå så trivsamt och roligt", skriver Anders Källgård i sitt mastodontverk "Sveriges öar".
Boken berättar om 1271 svenska öar som saknar fast landförbindelse. Nu har den tredje upplagan utkommit. Och det här är verkligen ett imponerande verk.
Författaren Anders Källgård älskar öar, den saken är klar.
Boken kan fungera som ett register men innehåller också personliga berättelser om livet på öarna med fina illustrationer i tusch och akvarell av Johnny GR Ahlborg.
En annan gemensam nämnare, utöver det att öarna saknar fast landförbindelse, är att de alla haft fast befolkning, helårsboende, någon gång efter år 1900.
I avsnittet om Tjust berättas att helårsbefolkningen på öarna minskat från 122 till 95 bara mellan åren 2005 och 2012.
"Den ena ön efter den andra har avfolkats helt, för att stå öde under vintrarna, i flera fall för första gången på hundratals år: Långholmen, Södra Malmö, Örnholmen, Runnkalen, Stora Kalvö ... Och flera står på tur, för hur ska det gå för Marsö, Stora Grindö, Väderskär och de andra?, undrar författaren.
I kapitlet "Till Örö på våren och till Sveriges vackraste ö på hösten (med världens snabbaste kofärja)" träffar Anders Källgård och Johnny GR Ahlborg bland andra Owe och Elisabet Wiström på Örö längst i söder och familjen Alvarsson på Björkö i mellanskärgården.
En period var Owe Wiström, som härstammar från öns gamla fiskarsläkt, ensam invånare på Örö. När hans hustru Elisabet flyttade ut blev de två.
Nu driver paret ett uppskattat skärgårdspensionat med flertalet stamgäster som gärna kommer paddlandes ut till ön eller blir upphämtade i båt av Owe.
En gång, för många år sedan nu, tillbringade Owe fyra kalla vinterdygn på Bredskär där han blivit skeppsbruten. Tack och lov hittades han innan han frös ihjäl. Men det var mycket nära ögat.
Björkö är en levande ö där en generationsväxling nyligen skett. Alf Alvarssons släkt har bott här i 260 år och brukat jorden.
Och sedan några år tillbaka har Alf och hustrun Mona lämnat över till äldsta dottern Christel med familj.
Alf tar med Anders Källgård och Johnny GR Ahlborg – efter att de tillbringat en natt i 1800-talstorpet på "bullerbyön" Björkö – till Lindholmen som enligt Alf är Sveriges vackraste ö.
"Du kan inte skriva en bok om Sveriges öar och missa den vackraste", säger han till författaren.
Och så tar de kofärjan över till Lindholmen som dagen till ära visar upp sig i glödande höstskrud.
Inga människor bor kvar här längre. Men en syrenbuske, ett päronträd, en husgrund och några gärdesgårdar vittnar om liv som levts här...
Snart är det hundra år sedan de senast bosatta lämnade ön.