Betydande amatörbilder

Vilket av dina foton betyder mest för dig? Den frågan har ett 90-tal svenskar grubblat över, från Malmö till Kiruna, från en 4-åring till ett 100-årigt tvillingpar. Resultatet kan man se i "Svenska folkets fotoalbum".

Flyger. Øyvind Tholvsen, 34 år från Östersund, har en son som heter Trygg som älskar att flyga på pappas fotsulor. "Här ser man stoltheten i blicken, att han klarar det samtidigt som han är lite skraj." Foto: Vald av Øyvind Tholvsen. Publicerad i "Svenska folkets fotoalbum"

Flyger. Øyvind Tholvsen, 34 år från Östersund, har en son som heter Trygg som älskar att flyga på pappas fotsulor. "Här ser man stoltheten i blicken, att han klarar det samtidigt som han är lite skraj." Foto: Vald av Øyvind Tholvsen. Publicerad i "Svenska folkets fotoalbum"

Foto: Fotograf saknas!

Kultur och Nöje2007-01-08 00:25
De flesta uppskattar att bläddra i andras gamla fotoalbum och höra om svunna tider. Någon gång ibland.
Johanna Åfreds, journalist och upphovskvinna till fotoboken "Svenska folkets fotoalbum" har tillbringat oräkneliga timmar framför främlingars bilder.
- I slutet var det någon fas där jag kände "nej, inte ett fotoalbum till" men sammantaget har det varit jättekul.
Johanna Åfreds har alltid intresserat sig för dokumentära berättelser. Hon har pluggat etnologi och under sin tid i i hemtjänsten sög hon i sig de äldres historier. Idén att samla vanliga människors bilder till en foto- och berättelsebok hade funnits länge i hennes tankar när hon började leta i bokhandlar och bibliotek för att se vad som bjöds i genren.
- Till min förvåning fanns det ingenting!
Den bristande dokumentationen av amatörbilder blev startskottet för insamlingsarbetet till "Svenska folkets fotoalbum". Ett 90-tal personers bilder finns med i boken. Johanna Åfreds har månat om spridningen av ålder, etniskt bakgrund, geografi och kön. Runt hälften av de medverkande hittade hon via släkt och vänner, någon tipsade om en bekant, en annans arbetskamrat hade flyttat...
- Men till slut fick jag börja ringa till servicehus, föreningar och dagis på olika orter. Jag har rest väldig mycket i hela landet och eftersom jag inte hade bil kände jag mig lika mycket som researrangör som folklivsforskare.
Lyckligtvis var "fotograferna" generösa och gästfria, många kom och hämtade på stationen och bjöd på middag. Fotona skvallrar dessutom om en annan sorts generositet; långt ifrån alla har valt de mest smickrande bilderna.
- Vissa tog uppgiften oerhört allvarligt och ville ha en bild från ett livsavgörande skede. Andra har inte velat vara så personliga. Men de flesta, nästan alla utom barnen, tyckte att det var jättesvårt att välja en enda bild.
Slutligen, har du något tips till alla amatörfotografer där ute?
- Många jag träffat frågar sig varför de inte tagit fler vardagsbilder. Alla har foton från fester och semestrar men det som verkligen är kul att titta på är bilder av hur det såg ut i köket en vanlig tisdagskväll.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!