Bibliotekarien som grävt i Astrid Lindgrens brevskatt

Vägg i vägg med avdelningen Strindberg finns arbetsplatsen Lindgren. August Strindberg är känd för sin flitiga och på många sätt underhållande korrespondens. Men sett till omfång är det inte hans utan Selma Lagerlöfs personliga arkiv som kommer närmast Astrid Lindgrens, berättar bibliotekarien Lena Törnqvist.

- Även Selma Lagerlöf fick otroligt många beundrarbrev, hon blev tillfrågad på samma sätt som Astrid Lindgren. Folk skriver om stort och smått, precis som till Selma Lagerlöf, hon var också otroligt folkkär, en slags biktmor, ställföreträdande farmor och mormor.
Det är framför allt läsarbreven som gör Astrid Lindgrens arkiv så gigantiskt.
- Jag har gissat på mellan 50 000 och 75 000 brev, ungefär hälften från vuxna och hälften från barn. Men det är en ren gissning.

En orange garnfläta spretar från en arkivhylla. Omräknat i heltid har Lena Törnqvist tillbringat fyra år i det kyliga bergrummet under Kungliga biblioteket i Stockholm. En efter en har hon sorterat innehållet i pappkartongerna som sedan 80-talet, med jämna mellanrum, hämtats från Astrid Lindgrens vindsförråd på Dalagatan. Lena Törnqvist har kommit till 2001, men fortfarande kommer nytt material.
Astrid Lindgren själv plockade ut "lejonhjärtabreven" som hon lade i en kartong för sig.
- Det är ganska fantastiskt vad den boken har betytt för människor i svåra situationer.

Av de brev Astrid Lindgren skrev finns däremot förhållandevis få bevarade. Bara undantagsvis gjorde hon kopior. Ett ilsket, om än humoristiskt, brev fick ett läromedelsförlag som i en religionskunskapsbok pedagogiskt förklarat att rumpnissar och grådvärgar inte finns i verkligheten: "...ingen vuxentolkare och ödeläggare ska med mitt goda minne komma och smälla i vidpass 6 000 barn att ?i verkligheten? finns inga sagor" skrev Astrid Lindgren.
Inte heller After Dark fick något gensvar när de önskade sig en sagogestalt till en kommande show. Astrid Lindgren lämnade ett utkast till svar i den glansiga After Dark-broschyren:
"Nä, si det går inte. After Dark, då sover jag. Och när det är ljust, då skriver jag men bara för barn."

Astrid Lindgrens förlagskorrespondens finns dock kvar och kanske är det just där hennes minst kända sida kan avläsas. Den svenska barnboksgiganten arbetade halvtid som förläggare på Raben & Sjögren och skötte alla sina utländska kontakter själv. Fram träder förlagskvinnan och affärskvinnan Lindgren.
Nogsamt granskar hon översättningarna. Där de egna språkkunskaperna tryter, som i franska, engagerar hon egna proffsöversättare som får kontrollera. När det gäller översättningarna till norska, danska och tyska granskar Astrid Lindgren själv och protesterar när hon inte känner igen sig.
- "Nej, så gulligt skriver inte jag", kunde hon invända. Hon höll verkligen efter, det måste ha tagit en massa tid.
- Men hon hade en otrolig arbetsdisciplin och var otroligt effektiv i det hon gjorde.

Det kanske mest intressanta i Astrid Lindgrens efterlämnade papper är dock närmast oläsligt. Hennes maskinskrivna manus är i princip färdiga texter. Själva skrivarbetet har hon i stället gjort i sina 600 efterlämnade stenografiblock. Riksdagsstenografen och läraren i stenografi Britt Almström har lagt ner många timmar av sin fritid på att åtminstone försöka inventera blocken.
- De är nästan omöjliga att läsa, stenografi blir ännu mer personligt än en handstil. Hon har många personliga förkortningar och hennes stil förändrades genom åren, berättar Lena Törnqvist.

Bibliotekarien som grävt i Astrid Lindgrens brevskatt

Nästa år skulle Astrid Lindgren ha fyllt 100 år. Lagom till dess ska bibliotekarien Lena Törnqvist ha gjort en första genomgång av hennes personliga arkiv, det största efterlämnat av någon svensk författare, och utnämnt till världsminne av Unesco.