Birgit och Anette skrev böcker sida vid sida

Stora Askö, strax norr om Loftahammar, är sedan länge förbundet med fastlandet via en bro. Men när Birgit Bergkvist var liten var det annorlunda. Då var man beroende av båt för att pendla. Bara några år gammal fick hon därför lära sig att ro. Om uppväxten, och faktiskt om hela livet, berättar Birgit i sin nyutkomna bok "Min väg till fjärde åldern". - Jag har försökt att vara fullt sanningsenlig genom hela boken, säger hon. Birgit har nu hunnit fylla 88 år. Men trots sina många år och alla de erfarenheter hon gjort är det en nätt liten bok hon författat, endast 116 sidor lång. Långt ifrån någon tegelsten alltså. Men som rutinerad författare - Birgit har skrivit böcker sedan 1950-talet - vet hon att välja orden med omsorg. - Ett av de vanligaste nybörjarfelen är att använda alldeles för många och för starka ord, säger hon när jag frågar henne om just detta. Anette Paulsson har precis som sin mormor varit en skrivande människa ända sedan hon var liten. Men att skriva skönlitterärt har hon inte givit sig på förrän helt nyligen. - Jag har alltid skrivit många och långa brev till vänner och bekanta, eller mejl som det blir nuförtiden, berättar hon. Hon har också författat en rad artiklar, ekonomiska analyser och trendspaningar i sitt jobb som ekonom och fastighetsanalytiker. Men när hon blev gravid med första barnet, sonen Ruben, började en historia att ta form inom henne och den beslutade hon sig för att sätta på pränt. - Jag började att skriva lite grand under graviditeten och fortsatte sedan när min son var född, berättar hon. Större delen av förra sommaren tillbringade hon och sonen, som då bara var några månader gammal, i Ytterby på Stora Askö. Där satt Anette och skrev och skrev i sitt lilla hus "Örnnästet". I huset bredvid fanns mormor Birgit som också var mitt uppe i en skrivarprocess. På så vis föll det sig naturligt att de började ta hjälp av varandra. - Det är så många siffermänniskor i min familj så jag blev både överraskad och glad över att någon gav sig in på mitt område, säger Birgit. Båda upplevde det som värdefullt att få del av varandras tankar och synpunkter på de egna texterna. - Det blev en sporre, säger Anette. - För min del var det spännande att få en "ung synvinkel" på sidornas innehåll, säger Birgit. - Anette kunde också påpeka att jag borde utveckla vissa partier, det vill säga att man som läsare blev nyfiken på att få veta mer om sådant som jag själv inte trodde var av intresse för någon annan än mig själv. Birgit hjälpte i sin tur Anette med att läsa korrektur i första hand. - Jag petade lite grand i det språkliga, exempelvis ordföljden, och manade henne att skapa lite mer action, säger hon. - Vi diskuterade också ordval i känslosamma partier. Som relativt oerfaren är det lätt att ta till klichéer och stereotyper och att använda överord. Det gjorde mormor mig uppmärksam på, säger Anette. Att vara ärliga mot varandra var viktigt, ja i själva verket en förutsättning för samarbetet, betonar de, och tillägger att de blev förvånade över hur viktigt samarbetet faktiskt kom att bli för dem båda. Anette Paulssons debutroman blev klar förra hösten och har givits ut av henne själv genom Vulkan förlag. Boken heter "Vill inte bara vara mamma" och handlar om Ella, en 30-årig kvinna i karriären, som väntar sitt första barn. Boken tar upp teman som många kvinnor säkert kan känna igen sig i, som till exempel behovet av att ha ett eget liv vid sidan om "mamma-skapet". - Att vara mamma är det mest underbara i hela världen för mig men jag vill inte att det ska bli hela min identitet, säger Anette som hämtat mycket stoff från sig själv och sitt eget liv. När Birgit var i Anettes ålder såg samhället på många sätt annorlunda ut mot i dag. Jämställdheten mellan könen var det inte mycket bevänt med. Birgit hade ändå möjlighet att kombinera yrkesliv och familjeliv. Tre barn uppfostrade hon samtidigt som hon i perioder var verksam som journalist och författare. Under flera år arbetade hon med barnprogram för Sveriges Radio och när hennes egna barn var i sagoåldern började hon att skriva barnböcker. - Jag skrev egentligen hela tiden. Men att skriva barnböcker ansågs inte som något riktigt jobb på den tiden, berättar hon. - På vissa sätt liknar ändå våra erfarenheter varandras. När mormor var i min ålder var det inte fråga om att föräldrarna skulle dela lika på ansvaret för hem och barn. Och själv lever jag med en arbetsnarkoman, säger Anette och skrattar till. Denna sommar befinner sig både Birgit, Anette och större delen av övriga familjen i Ytterby. Birgit läser, promenerar och skriver lite grand varje dag. - Jag har en dröm om att skriva en fiktiv berättelse som utspelar sig på Stora Askö under 1930-40-talet. Det vore roligt att beskriva kulturen som rådde då. Men jag har inte kommit så långt ännu och vet inte om jag kommer att orka fullfölja. Jag är ju ingen ungdom längre. - Än så länge har jag skrivit 50 sidor. Med en pigg liten son på drygt ett och ett halvt år har Anette inte lika mycket tid och ro till skrivandet den här sommaren. Hon arbetar också heltid igen. Men grundhistorien finns klar till ytterligare en bok som blir en fortsättning på den första. - Det gäller ju att försöka smida nu medan järnet är varmt, säger hon.

Birgit och Anette skrev böcker sida vid sida

Hela förra sommaren satt författaren Birgit Bergkvist och dotterdottern Anette Paulsson på sommarvistet i Yttterby, Stora Askö och skrev på var sin bok.- Vi lärde känna varandra på ett nytt sätt, som två vuxna, säger Birgit.