Björn Skifs och Carola har mycket gemensamt. De är väldigt folkkära, men har förbluffande svårt att få till det på skiva. Skifs plattor med gammaldags schlager var ju rätt misslyckade. Skifs har denna gång satt ihop en skiva med nyskrivet material, som dock är inspirerat av sådant han lyssnade på som ung, det vill säga sent 50- och 60-tal. Idén är smart, men utförandet brister. Björn kämpar på i motvind orsakat av för dåligt låtmaterial och en produktion som hämtad från 80-talet. Det är lite slarvigt skött och resultatet blir mycket spretigt. För jag tror inte Björn Skifs egentligen ville låta som en parodi på Joe Cocker eller Robert Palmer-rock à la 80-talet. Men så blir resultatet på några låtar. Eller som på sista låten "Here in this room" som blir till en rockballad med Gary Moore-gitarrer. Vilket 60-tal är det hämtat från? Samtidigt går det inte att komma ifrån att det märks att Björn känner för genren, synd bara att det inte gick att få ihop det bättre. Skifs har ju en av Sveriges bästa rockröster och borde få sig en modern skiva skriven av Niclas Frisk och Andreas Mattsson istället för det äventyr han nu ger sig ut på.
