Blyga deckarsystrar gör succé

Platsen är Paris 1889. Parisarna flockas på världsutställningen som är fylld av exotiska föremål och människor. Över allt tronar det nybyggda Eiffeltornet, en anslående skapelse i järn, som sträcker sig 300 meter upp mot himlen.I denna omgivning introducerar systrarna Liliane Korb och Laurence Lefèvre en ny sorts detektiv i kriminallitteraturen. Entré Victor Legris, bokhandlare i Paris, som lätt förvirrad inser att det är något skumt med alla dödsfall som inträffar i samband med världsutställningen. Inte kan väl alla ha avlidit på grund av bistick?Claude Izner-deckarna är raka antitesen till den sorts kriminallitteratur som länge dominerat bästsäljarlistorna. Där andra satsar på hårdkokta thrillers med explicita skildringar av övergrepp och mord har de franska deckarsystrarna bestämt sig för att köra den mjuka linjen.- Det finns något slags konsensus i dag om att kriminallitteratur måste vara väldigt allvarsam. Brottet måste vara mycket hemskt och blodigt och läsaren får absolut inte skratta. Vi ville inte ha det så, vi skrattade massor när vi skrev och hittade på brott som saknade våldsinslag, konstaterar Liliane Korb.Hon är 70 år, har ekorrpigga ögon, ostyrigt hår och är just den här dagen genomförkyld. Pr-resan till London härom dagen bjöd inte bara på solsken utan också på en rejäl dos baciller. Kanske bidrar sjukdomen till att systrarna i Stockholm framstår som aningen dämpade och trötta - men tillbakadragenheten är också en del av deras personligheter, framhåller Laurence Lefèvre.- Vi är lite blyga, vi är inte vana vid att visa oss själva. Och vi tar inte oss själva på alltför stort allvar. Vi har ju själva sålt böcker i åratal och det gör en ödmjuk att se alla osålda verk av stora författare som kanske aldrig kommer att läsas igen.Det är ingen slump att systrarna valde att göra Victor Legris till bokhandlare. De har själva i många år verkat som bouquinister, bokförsäljare vid floden Seines strand. Yrket har gått i arv från fadern som också sålde böcker från en boklåda vid kajen. Numera är Liliane pensionerad, medan Laurence fortfarande fortsätter med försäljningen tillsammans med sin make.De gör ingen hemlighet av att bokförsäljningen varit ett brödjobb, det är skrivandet de levt för under väldigt lång tid. Under 1990-talet skrev systrarna ett antal barn- och ungdomsböcker tillsammans, som fick måttlig framgång. De gjorde också ett försök att skriva deckare - med en bouquinist i Paris som huvudperson - men fick ge upp projektet när förlagen refuserade bok nummer två i serien.- Vi blev väldigt väldigt nedslagna. Det var för tio år sedan, nästan exakt på dagen. Då bestämde vi oss för att ändra på allt, att skriva berättelser som utspelade sig i Paris mot slutet av 1800-talet och att byta författarnamn, säger Laurence Lefèvre.Där föddes Claude Izner, numera författare till åtta böcker i serien om Victor Legris och en nionde som släpps i Frankrike nästa månad. Claude är Lilianes andranamn och Izner är systrarnas mors flicknamn.Eftersom de känner varandra så väl flyter arbetet på relativt friktionsfritt. Liliane bygger ramen kring historierna, Laurence skriver stora delar av texten, Liliane läser, korrigerar och skär ned.- Vi har bestämt oss för att skriva tolv böcker i serien. Sedan kanske det blir en ny serie, om vi orkar. Vi vill inte att det ska bli för mycket uppståndelse, kakan har bara blivit större och större - vi vill inte att den ska explodera i ansiktet på oss, säger Laurence Lefèvre och skrattar.

Blyga deckarsystrar gör succé

Deckarsystrar